Aftonbladet – 1 oktober 1844, sida 2

uperiativer får man tåla; ta!et är i alla fall ej oäfvet, och de mångfaldiga hurraropen, som besvara det, tyckas gifva tillkänna, att det gjort tycka. Glasen drickas ur, man torkar sis om munugn, småler mot hvarann, och ser så belåten ut, som om aila deltagit i en serdeles stor och vigtig förrättning; ech ru smattra trumpeterna och skålknallarne svara dem på sitt grofkorniga, imporerande språk! Ean ung flicka sticker sin Hlla näsa ut igenom de ej helt och hållet tillstutna luckorna, för att få se blixten från kanonerna: hon boppas genom denna manbatighet tillvinne sig någon krigares hjert?, men de otecksamme örstå sig ej på dylika sympathier i våra fredbga tider; de tänka lika litet på mamsell F—s miliärieka anaz, som på sjelivaste B-lionpe. Fru mamma är den enda, som förvånas öfver dotierns ejarfbet; oabtadt sin korpulers (ty vår herre har bagåfvat benno med e3 synnerlig frodighet), hoppar hon högt från bänken vid hvarje smäll, och det förut af värmon starkt blomstrarde ansigtet skiftar snart i karmosin af skrämsel ätver puffirne. a Äadteligen är allt detta buler öfver. Nu mitte vål ungdomen få glädja sig åt dansen; — men sej, först skall la baute vote visa sig i en promenad för de undrande små. Uniformsherrarce föra sina damer med grace och ledighet, och hviska ett och annat förbindligt ord. Plymer svs2ja. klädningar frasa, belåteshet med sig sjelf lyser på ovarje ansigtes det är så roligt att rikna sig til de förnäma, ty endast dessa taga sig rättighet att träda upp I promenaden, och bezapas af alla dessa ieke-förnäma, som nu mönstra fru Å5, mamsell B cch fröken C 0. sc. v., för alt sedan kunra :å berätta för dem, som ej haft råd att vara med, om balen, huru fasligt granna de varit, och huru de haft juveler och blomror både fram och bakill Nå, nu bafva de promenerat ut, och frazcaisen rangeras, ehuru äfven här rangskillnaden :yckes iakttagas, men det Jåtsa vi oss ej se! Löjtnant von Fiygten står längst fram i salen, med den unga flicka till moit:e, som genast hade ådragit sig bans uppmärksambet. En tjenstaktig vän har presenterat honom för den rike bruks patron Winters enda dotter, och han uppbjuder