Aftonbladet – 1 oktober 1844, sida 1

RIESDAGEN, — Dskussionen sist. Thorsdags förmiddag hog Ridderskapet ech Adela öhker förslaget till up;hils vandet af bestämmelsen om ett visst autel fräfse och ofrälse ledamöter i Högsta Domstolen, var särdeles liflig. H-: voa Hartmsnsdorff öppnade debatten med ett försvsr för den gamla formen, och framdrog såsom ett grundskäl: vAtt de fideckommisser, som finnas, kunde upplöses genom skuldsättning, med Högsta domstolers bitall, om den vore så sammansatt, att inga frälse eller få sådane upnes, och jorders besittving för Adela äfventyras. Talaren 1oordade dessutom ståndets egensksper, och absäg tidens närvarande omständigheter icke fordra desna örändring, samt åeropade en af Hr Lofra degen förut yttrad fras (i fråga om ordförandeskapen i Utskotten), att då man pockar och hotar, bör Ridd. ech Adeta icke iogå på tågra concessioner., hvarefter telaren tilllade: pmå man med luga och fog anbåla derom, då skole vi göra afseonde derå men icke då man vill t-uga och hota oss. Sedan några andra talare yttrat sig dels emot, dels ör förslaget, uspsteg vid stutet af diskussionen å nyo Hr von Hartmansdorff för att med än:u kraftigare argumenter afstyrka försleget. Han åberopade, såsom bevis på Adelos värde och de förmågor den ägt framför andra, kuruunder trettioåriga Kriget, då gsneral Gustaf Horn blef fången vid Nöärdlingen, hans fängenskep för natiozen ansågs för en så stor förlust, att de hellre velat uppoffra 40,000 man. För frigt fann han icke skul att tillstädja förslaget deröre, att Å letsmän icke egde rätt att ingå i Rådtusrätter, Moagistrater och Caonsistori:r(?) m. m., och trodde sig genom dylika feacta tillräckligen bevisat ståndet nödvändigheten af att afsiå detsamm:. Uegeärligen i ssmma anda talade häradshöfdingen friherre Rebbinder. Afven han ansåg på grund af, att icke Borgmästareeller Magiswsatsplatser fingo bestridas af adels vän, den ifrågavarande concassionen böra afslås. Grefre Anckarsvärd sökte utveckla vyttan af att låta konunger äga fri vilja vid vaet af skickliga förmåsor för besättande af ledamäter inom Högsta domstolen, och trodde icke att adeln derifrån skulle uteslutas; grefvan bad Gad bevara Sverges fotk för en så besksffid partisk Högsta domsto! som Hr von Hartmansdorff önskat i och ör Ridderskapet och Adelns fiteizommisser; talaren yttrade sin förundran fver det beständiga upprepandet om hotelser som ifrån en viss sida alltid åbsropades — han hede icke funnit Tågot sådant inom detta hus, — ja, har hade bemärkt parsoaer gå så långt. att de ansågo för hot om maa blott under diskussionen inem bustt fästade afseende vid att de öfriga trame stånden astapit det förslag som diskut-rades. Han ansåg det dock vara nödlgt att akta på opicio-ens röst. på den röst sam utsedes af majoriteten hosfo!krepresentauterna — det vore, trodde hn, en makt, en alfvarlig makt, och dess röst en Gass röst; — han förklarade, stt han unnit det vara en tartik af motståndaren (Herr von Hartmansdorff), att aid vilja hafva sista ordet. men hi (irefve A) skulle hidanefter söka att, då behofvet så pifordrade iskttaga samrae taktik tillbaka. Hr vy. Hartmansdo-ffs sätt ett. värdera Aden, kunde grefven icko hellar godkänna; ifsll en Adelsman fordom aasett; värd 40,009 man af folket, så tycktes det honom bavisa, att Adelbs värde sedan den tiden betydigt aftagit, ty vu funnes säkert inges, om ej den värde tataren (Hr v. Hartmassderff). som ens sjal! skulle anse sig värd på långt nir så mycket; ja måagen adelsman torde fianas, med bvilken å ssitige af de öfriga klasserna knapat vitle byta jemt om jemt. Grefven slutade detta föredrag, som var ganska lyckadt, med att uppmana till bifall för förslaget. — Grefve Cronhjelm P. och Mörner G., avsåro äfven förslsget, såsom nyttiet, böra antagas; den förstvämrde uppinanada siåadet att om de j ville bial!a detsamma såson en koncession, ätminstoae göra det såsom en rättvisa. — Herr Prirzensköld utlit sig starkt emot förslaget. talade om Ridderskapet och Ålclss prerogativer, hvilka man icko borde bortkista, och hänvisade till tidaingarnes ht, m. m. Herr von Troil, Emil, ansåg det vore orätt att framkasta insinuauoasr om hot der de icke fisnas; telaren ansåg det vara tomma spöken i alla dessa yttranden om hotelser, och attst-isa emot dem, vore att likna den beryktade riddaren som stred emot väderqvarnen: tidnin garnes hot ansåg talar:n icke vädligt: de borde inom itindet icke omnimnas; för Örigt utvecklade talaren en mängd motstäl till de emot förslaget anförda, för att övertyga om nyttan af att antaga detsamma: friherre Palmsjerna, N. F., instämde med Hr v. Hartmansdo: ff och Prinzaniköld, och kuxde icke förstå att man ej varseblivit hot emat Ridderskapet och Adeln. Han påstod ait hatolser hafva bli!vit yttrade, men då eniigt gammal Svensk Domare-rege!: känd sak är så god som vittaad, ville talaren bespara ståndet uppläsanöet a de tidningsartiklar, hvarest hotet hade förefunnvits. Han afstyrkte förslaget. Sedan åtskillige redan förut nämnde talare (se Torsdagsbladet) yttrat sig för detsamma, hvari Hr Lagearheim L. M., dena siste talaren över ämnet med pathos instämde, framställdes af landtmerskalken proposition, som besvarades med starka öfverröstande ja. Hr von Hartmansdorff bezärde votering, hvars resu!tat blef 442 Ja, emot 44 N-j. Astågandet at förslaget vanns med pukor och trumpeter, (krösingen utblåstes under dispyten, framför Ridderhuset), och Hr von Hartmansdorff föriorsade bataljan, dock icke modet eller koncepterna till ytter igare svid för de aristokratiska priccipernas förfäktande. Au Herr Prinzensköld, som snart ssgdt på samma dag förlorat ett län, och en voteriog, dock icke ger sig tsppt, som det heter, få vi säl åter snart erfara. Enn — H: Petres yttrende, i anledning af Kongl. Moj:is nådiga skrifvelse om irqzarteringen i de Siån ka städerna och Gätheborg, afgivet i Borgareståndets plenum d. 21 S2ptember 4844. Vid förra riksdagen yrkade jag på tillgodogörandet af de kronans onyttiga byggnader i Landskrona, hvilka möj igtvis kunde, medelst nigon omflyttning af de i Skåne garnisonerande värfvade trupperne, användes, i stället för att, enligt afgilne förslag, bolatta staten mad blactnader för nn örandat ef ma henrenada. tv