Aftonbladet – 30 september 1844, sida 3

såde mig, Lordmären, som, efter att ha installera sina. Sheriffer, förde dem och öfrige Aldermen till si boning, der, enligt bruket, en präktig middag väntad dem. Han äkte efter fånjunkarne i en förgylld vag med: spegelglas på alla sidor och krona på taket, be spänd med. 3 par hvita hästar — sjelf sittande p baksätet, klädd som de öfrige, hvilka sutto längs e ter vagnsidorne, i hvit peruk och svart drägt, hållan de sin förgyllda spira i handen, ej litet högfärdig ö! ver den: gapande mängdens beundran... Efter han vagn, som dessutom omgefs af ett tjog betjenter, kläd da i hvita silkesstrumpor och skor, föjde omkring 44 andra, hvaruti sutto de högmögende berrar, som egest ligen torde förtjena att benämbas Citys statsråder Den makt och myndighet de jemte deras chef utöfvi inom sitt territorium gränsar till det otroliga. Hen nes Moajestät Drottniogen äger t. ex. ej frihet att sin statsvagn passera Templebar, eller den port son skiljer :tvänne stadsdelar, utan att hon förut anmäl sådant bos Lordmären, och vid dessa högtidliga till fällen iofinner ban sig då gemenligen med sin stai för att öfverlemna nyckeln. Det kan man kalla ar tigt af en suverän, att hos en undersåte begära lof at påssera sin hufvudstads gator, under det denna rättig het är fritt lemnad åt hvarje using eller tiggare. — Vidare, om en person som är bosatt i City arrestera: annorstädes, kan man ej inspärra densamma förrär Lordmären dertill gifvit sitt samtycke. — Ifrågavarande borgerliga magnat åtnjuter en ön af c:a 100,004 Rdr Bäso, men som, efter hvad jag förut antydt, ej lärer räcka till att bestrida utgifterna för den lyx hvarmed han, efter ritualen, måste omgifva sig. Vid hans fester spisas på siifver och den stora serviser tillhör staden. Han är regentens representant vid ci: vildomsto!en i City samt njuter derjemte äran a! at vid alla kröniogar vara dess första buteljör, för hvilket besvär han erhåller ea stor bägare med tillhörande plas, allt af fioaste guld. Till det löjliga hörer, suv Sherifferne eller Åldermännen, jag vet ej så noga, väljas bland de 44 aktnisgsvärda borgare, fom föresämnda höga munskänk behagar dricka till ur samma bägare vid en viss middagsfest, samt ätt de utvalde ej kunra afsäga sig befatiningen utan en plikt af 400 P. Sterl. eller ena edgång att de ej hafva 15,000 P. Sterlks förmögenhet.n