Aftonbladet – 30 september 1844, sida 3

alldensturd man får ett nätt och varaktigt exemplar som genom sitt blotta yttre lockar till kännedom a dess inre. Så snart eb person får i hufvudet på sig att vilja göra lycka, hvilket är synonymt med att för tjena penwiogar, avlitar han genast tidningspressen som möt hederlig diskretion går tillhanda med puffa: af alla slag, hvadan man också läser en mängd en noncer af det vidunderligaste innehåll. Ovanligt äl! icke heller att viaglare i statspapper begagpa sig a medgörligheten att låta införa politiska nyheter, hvarpå landets väl eller ve synes bero och hvarmed de hop: pas kunna befrämja egna spekulationer. Med ett ord pressen begagnas till allt och öfverallt såsom på er gång det kraftigaste och lättaste kommunikationsmedel. Anvoncer af dessa lycksökare ser man också kripgbäras på alla gator. Stannar man det minsta, smyger kol!portören en genast i handen ett af sina exemplar ; och dylika små tryckta lappar från läkare, qvacksalfvare, lindansare och andra industririddare stickas er på en promenad till den myckenhet i händerna, att ni vid hemkomsten ordentligea måste utlossa edra fickor från detta papperskram. ÅA sigten dermed är hufvudsakligen blott att göra sig bekant och att förvärfva sig renommå, eller hvad man kallar ett namn. Den som en gång lyckats deri, ban må hu vara en JEsculapii eller en Mercurii son, ban må skära liktornar eller göra svafvelstickor — den kan vara säker på, att han inom någrå år skall hafva samlat en icke oansenlig fortyn, derest han ej, som oftast sker, då redan är millionär. Äfven bär ser man modets vä!de framlysa. Jag doppade i mitt thå små stämplade biscuiter, hvars inventor lefvererade i bagarstuzan deraf, som det sades, till alla bättre hus i staden — andra bagares lika goda skorpor gilades ingalunda — hvarigenom också han nu skattades att äga 40 gånger mera än sal. P. i lifstiden troddes bafva bakat ihop. En d:g då jag skulle taga min middag tidigare än vanligt, förde mig en vän till ett bistekshus i grannskapet af Börsen; jag gjorde honom uppmärksam på att alla borden voro fullsatta och att många syntes vänta på lediga platser, men han ville alldeles icke derifrån, försäkrande att man på intet ställe i verlden kunde få em bättre bifstek. Värden hade ett namn och man väntade och knuffades heilre en half timma, för att få ett stycke kött på modet — som är, i parenthes sagdt, någut anbat än boeuf å la mode, — än man gick till huset straxt intill, der det serverades lika goat, derom var man nära ense — men hiilken stekfabrikart i trots deraf att hans iokel, talrickar, glas och muggar allesamman voro kopierade efter grannens, såg sina bord stå tomma och sig sjelf bli fett!g, under det att den andre, tack vare ryktet och fördomen, skar guld med tälgknif ur sitt köttstycke. — En Medikus på modet låter betaa sig enormt, men att på denna kondition dö under hans hand är en vällust. Om ni, såsom hörande till hans praktik, nalkas honom på gatan och omtalar att er fru på morgonen haft en stark migrän, så ber han er ge henre in 2 od eremor-tartari, men skrifver på samma gång uti sip annpotations-bok: M:r N. N. for a consultation 1 P. Sterl., eller mera. En vacker ha!:t kan niköpa för 10 sh., men ledes ovilkorligt dit, der ni får betala 3 P. Ster!. På s:mma sätt klassificeras både skräddare och skomakare och många andra hedervärda borgare, bvarigenom en del af dsm kuhna sägas hafva lånat Fortiunas virgar, medan en annan del stretar att hålla sig uppe vid da nedre kuggarne uti hennes hju!. Det är väl alleståres inemot på samma sätt, ty hvarest förer ej modet sin jernspira, men det står olika till, som man säger, uti en mindre stad, Ån uti en sådan som hyser nära 2 miliioner mennviSkOr.0 — — —-— — V - -— 2 I Till besynnerligheterva bör, att City, som utgör cectrum af staden, har sia egen Jurisd:ktion, som förestås af Lordmären och Magistraten, samt att den på intet vis har gemenskap med de öfriga stadsdearne, hvilka styras af Sheriffer. Det är ej annan genenskap emellan dessa skiljektiga styrelser, än den om fisnes emellan Stockholm och -Södertelja, ötiman undantager de enskiltta kommunikationer som medielas domstolarne emellan till Jätt:ad vid målens belömande. Att sådant är en oformlighet, lär välingen sunnpa bestrida, då enbet i förvaltningen väl vore en tor fördel för ordningens bibehällande inom samma tad, men de rättigheter City pu en gång äger, stå sj å lätt att återtaga, eburu man redan försökt att geTom en parlamentslag få dem upphäfda. Iscgenstädes Tr så svårt, som hos våre insu ärer, att med rötterna ippdraga de prerogativer som åtfölja ett visst terriorium och hvilka ofta utöfva ett bögst menligt ic flyande på samhällsordnirgen. Lordmären spelar imedertid en liten kung inom sitt område. Han depensear väl, för äran deraf, ur egen kassa c:a 4000 P Sterl. rligen, men hvad gör det, när man till denna post ndast väljer personer som ha råd dertill? Hans rosbekännelse är ingenting som bindrar valet, ty pu ednast bade en Jude blifvit utnämnd till den ifrågaarande befattningen. Han bebodde, såsom vanligen essa funktionärer göra. det granna palatset kalladt Mansion House, hvilket doek föreföll mig ganska dytert, alldezstund den gammalmodiga architekturen edtrycker huset och detta utom dess icke är belä et på en fri plan, utan på en af Citys trånga gator. eg glömmer ej, att då jsg en dag skulle i en s. k. abb, det vill säga ett litet balftäckt åkdon för en äst, begifva mig till min kommissionär, som bodde i ity, träffade jeg på vägen en oräknelig massa af meniskor. Min kusk faon sig deraf föranlåten att stana; jag ernade just fråga efter orsaken till denna folk amlivg, då jag i ett hörn märkte en lång train af agnar samt en mängd karlar som buro fanor framr depsamma. Jag steg ur åkdonet för att på när-j: are båll skida denna bärlighet. Det var, som man!! EEE EEE ———— ite, studerade theolozgi och hade hiertans tråk; !