Aftonbladet – 30 september 1844, sida 2

innan trakt, så utsökt ful som de nakna klippor, hvilka på alla håll omgifva Carlskrona. Men det ir med naturen, som med menniskokarakteren: ifven den gladaste har sina buttra momanger. Carlskrena sjellt är amnars, såsom stad betraktadt, långt ifrån felt, och jag måste med skyldig aktning omnämna dess breda gator, dess städade hus, dess ansenliga torg, dess ståtliga kyrkor, och framför allt dess angenäma promenadplats, Parken, med de sköna alleerra och de väl lyckade pyramidpopplarna. Den utmärkta beredvillighet, hvarraed man lemnar fremlingar tillfälle till besökande af flottens månpgahanda, i stor skala anlagda verkstäder varf, dockor med rera, samt den utsökta artig het, hvarmed amiralitetets officerare erbjuda sit som cicerone åt en resande vid promenaden ge nom dessa vidsträckta lokaler, är blefven till et ordspråk, som jag bar all möjlig anledning at besanna. Eburu kines från topp till tå, bar ja fått taga i stärskådande alla olika inrättningar oci anläggningar på stället, jag har besökt både gaml: och pya dockan, — hvilken sednare nu hålle på att fulländas efter den ursprungliga planen, — och jag har på den stora modellsalen fått mönstr alla möjliga slags krigsfartyg, till och med ett pa kinesiska djunker, — oh, det är likväl något far tyg, när alla fartyg komma tillsamman, dess djunker! — samt alldeles obehindradt fått in bemta hemligheten hvar så väl krutdurkarna, sor fliskbuldanen äro belägna på nutidens eurocpei ska kri;sskepp. . Den nyss hemkomna Josefine Jåg och diktade för att genast återvända ut till Medelbafvet. Ja undrar om den stora kejsaren i Marocko har nå gon pys härom; det skulle allt kunna hända at han verkligen hädanefter får se sig om efter sin presenter från det gamla Sverge. I Carlskrona hände mig en händelse, som ja vill taga mig friheten omtala, eftersonwsdet nästa kan anses som en liten novell Moi Fe AN