Aftonbladet – 30 september 1844, sida 1

RIESDAGEN. ADELNS DISKUSSION I REPRESENTATIONSFRÅGAN. (Forts. från Lördagsbl.) Horr RIBBING, B.: Vid sit! riksdeg ersä des och insärs af ala de nuvarande riksstånden bsehofvat af en reform i nationval-represertationen, passinda efter dan framskridande rcivilisationen och grunderne för allmän rätt. Den sjelfskrifca reprece tationsrätten förkastades såsom orättvis, och Konstiturivn-Utskottet utarbetade ett förslag, som bar hvilst tili denna riksdag, och är oss nu föredraget tillantagasde eler förkastande. På denna punkt stå vi nu i detta ögonblick med hela nationeas Och alla civiliserade lä ders uppmärksamhet fästad på oss och huru vi komma att motsvara tidens, mensklighetens och samhbällsts högt uttalade fordringar. Af oss äro måhönda en del villrådig, audra bestämda för eller emot. Då j:g är b!and dem som ämna rösta ja till förslaget, är det af följande skäl: Emedan jag anser förslaget vara bättre, än den rärvarande Ståndsrepresentationen; Emedan förs!aget utgår från rtigtiga principer, och emedan de brister, son finnas deri, mera röra detaljerna och kuanma lätt a hjelcas, och dit dessutom är troligt, att om och när ett snnat förslag kommer till stånd, detsamma blifver bebäftadt med kanske ännu större brister. Jag bifaller förslaget vidare derföre, att jag önskar att raformen måtte så fredligt och. lugnt, och jag ej tror att man strafllist åsidosätter den allmänna rättvisan. . I anse: nde till: principerna, som ligga fill grund för förslaget, måste man medgifva de obestriöliga sanniogarne, att hvarje myndig person eller byar och en, som äger rösträttighet, bör, så vidt denna rättighet skall vara af något värde, äfven äga rätt att till sitt ombud välja den, ör hviiken han har största förtroendet, ech att den sanna majoritetens röst inom ett civiliseradt samhälle bör vara den gällande och icke minoriteten; men dessa grundsatser förnekas af hvar och en som förnekar priocipen af allmänna val. Had som nu i tal och tryck af förslagets motståndare måst befaras: och värst utmålas såsom följd af dessa val, är ettisåkalladt Bondregemente, hvarmed man lärer företå okunnighetens och vårdets. Jag vill icke i af.eende häpå iolåta mig i alltför djupa betraktelser, utan hänvisar endast till hvad historien och erfarenheten vid måoga tillfällen gifva vid handen i afsesndepå verkningarne af dö särskilda klassernas okunnighet, bildnisg;fosterlandskärlek eller våldsamma sätt att gå tilivsga, och jag tror att den mörka målningön deraf skull blilva betydligt ljusare. Jag åberopar för öfrigt hyad hr Troil, Em., härutinnan anfört, i Den allmänna och enskilda bildningen inom vårt land är ty värr ännu på den ståndpunkt, att deri älven behöfves en sådan reorm, ätt draf må komma att härflyta, istället för högrhod, inbilskhet och maktbegär, ödtwjakhet och kärlek tillGud och nästan. Der en sådan bildning finnes, der gör hon sig ock gällande, och tvingar både okunnigheten och öfvermodet till lydnad för förnuftet och för hvad som är rätt och sannt. Den person, som af sådan bildning är i besittning, han tillvipner sig snsert det allmänna förtroendet, utan afseende på om han är herre eller boade; och jag önskar atticke alltför många af annet slsas bildning måtte få plats inom representationen. Den som vill, ser verkningarne så väl deraf som af den sjelfskrifna representationsrälten, och att tiden är inne till dess förafskedaade. Med allt detta vill jag likväl icko neka, att om, som det synes, detta förslåg faller och ett annat kommer i fråga, det vore önskvärdt, det användes, som, utan att förolämpa den allmänna rättvisan, försäkrade oss om inrymmande af den verkliga bildningen 4 representationen; och jag tror att om sådana garantier i detta förslag varit större, åtminstone på. papperet, skulle de flesta af herrarne icke tvekat att bifalla detsamma. Jag förkastar alltså icke dessa pappersgarantier, men jsg anser dem osäkra och tror att befordrandet af åen allmäana, sanna bildnisgen innebär deu säkraste, : ( A