Aftonbladet – 28 september 1844, sida 2

öd af ES I R. OQO. föranleder det memorial, som jag! inbåller att nu få afgifva. Måbända synes hvad här kommer att anföras, för andra i ett annat Jjus, men hvar och en måste handla efter sin egen insigt och öfvertygelsa, sådan dena ock må vara; och utan att viija klandra eller förvärma någon, må mig tihåtas att yttra följande: Fråga lärer hafva blifvit väckt i Bankoutskottet om aktion emot fullmäktige, för det att dessa sisti. höst sfslutade kovtrakt om införsel från utrikes ert af 520 000 specier och derpå lemnade till kontrahenterna 9 månaders räntefritt förskott stort 640,060 Rdr Bko. Sanningen likmätigt måsta erkännas att, på bankofullmästiges förfrågan, ständernas revisorer, som då voro församlade, tillstyrkte silfverköp, kufvudsskligen af det skäl, att man arsåg något böra göras till metalliska fondens förstärkande, och den pågående nöden medgaf ingen inskränknivg. utan fordrade snarare tillökning i lånerörelsen. Ehuru legamot af revisionen och tillhörande pluralitsten som gaf detta råd, hvilket dock saturligtsis icke var någon föreskrift för herrar fu!lmäktige och innpehall icke hellior det minsta om den långa levereringstiden och det betingade förskottet (se rev. ber. sidd. 45, 424), vill jeg dock ingalunda försvara hvsrken det gi!ca rådet eller den vidtagna åtgärden. Lyckligtvis medförde den ingen våda för bancen, (som visserligen kunnat inträffa), ty en stor del af förskottet lärer blifvit eanvärdt att relaxera i baren belånadt jern, som sedermora exporterades. Mig vill dock synas, att höglofl. Bankoutskottet, som icke utan skäl torde fiona detta företag klandervärdt, längesedan bordt föreslå rågot bättre och ändsmålsenligare. Riksdsgen blir i morgon eliva veckor gammal. Hvad man har skäl, att framför allt vänta af densemm2, är hjip för dena tryckande förlägerheter. Vi tomrino väl icke hulvudsakligen hit för att bevista kröniogshögtidligheterna. Man må föreslå hvilken utväg sora helst att utdela kröningspenningar, lära de väl ändå icke kunna afhjelpa pensiogebristen. Repr:s:nsationsörändring är väl också et högmål, men pog hade den utan våda kunnat uppskjutas ett halft år. Med allt förtroende till både det gruadlagsenliga Koostitutionsutstottet och till alla utom grusdlagen bil jade grundlegskommitter, torde man dock kunna tsifla, att ena ny riksförsaralicg, buru den helst sammansättes, lika :itet som der gamla Jirer usptäcka sågot arkanvum. för satt framtrolla västind. Och medan vi väcta på en sådan förändring, kan ställningen till dea grad iörvärras, att den blir objelplig. fl. Backoutskottet, sin pligtlikmätigt, grenen, reviderar räkenskaperna m. m. är 7! t och nyttigt; men sådant återställer icze den sjur kna proporti omen emellan valuta och sedlar. Det är väl godt att :å en ny mynternhet och decimalsystem i vårt pennirgeväsende, men få vi icke annat att derefter räkna. än popperslappar utån motsvarande valuta, så lärer Sverige icke derigenom blifva rikare. Väl är det enklaro att, i stället för en Rdr Bko, actega en Rdr Res till myotenhet; men skall den innehålla en påminnelse att vi pu återfått bvad vi icke hade vid silfverutvexliogers början, en utländek rirsgäld, så är ramnet föga tröstorikt. Väl bar man skickat till utäorisgen vårt silvermynt, och låtit landets egna bern förnöja sig med pappersfabrikaterza från Tumba, men jeg vågar dock tro, att de penningefatiiga landsorterna hafva lika liten glädje a uidningsberättelser om stora bankomiddagar på det oförliknpeliga sedelbruket, som bankens metalliska valuta förstärkas af de utländska Öfverflödsysror dervid förtäras. Allt detta är småsaker, säger man. Ja visserlipen, jag medgifver det, men jag tycker att rikets Lögl. Siärder och deras delegationer, som eftertryckligt och ned a!lt skäl predika androm sparsamhet och hu:hållcing, ice på något säll borde gifva lestarenom rum. Mycket vore att tillägga i detta hänseende och jag Aberopar mitt anförande vid 4943 års bankorevisioc (berätt. sidd. 83 och fö!j.). Detta vare dock nu blott sagdt i fö;bigående, emesan det icke egentligen hörer hit. Den urtima riksdegens första och vigtigaste föremål ir, efter min öfvertygelse, att skaffa hjelp för den tynande rörelsen och penning. bristen, samt att betryggu bankens förmåga att motsvara sitt ändamål och landets behof. Det är väl uten tvilvel förnämligast ör denna orsak s ull, som Ständerna ru blefvo samnapkallade; ty andra ritsdogsärenger torda kanske kucrat upps:jutas till den laguima riksdag, som blott ett halft år svednare skolat inträffe, och derigenom erhållit tillräckligare tid att fullständigt förberedas. Lavdet väntar vu, — j:g upprepar det ännu en gång — bje!p fsina lagstiftande och ponningeförvaltande Ständer, och vikes detta hopp, så biir det en ytterligare tillökning ståndsroprosentationens stora skuldregister. Ständerna hafva för dessa ärender ett serskildt Utskott, beklädt ned större myndighet än något annat, och utan tvifrel har detta högl!ofliga Utskott vid sitt första samnanträde fästat en serdeies uppmärksamhet på det stora nissförhållandet emelian metallisk valuta och utelöI