Aftonbladet – 27 september 1844, sida 3

guldsmeden blef efter någon tid tokig och slutade sina dagar i jemmer och elinde. Huruvida åter tomtarne sedermera igenfålt sitt silfver, skall jag icke kuana säga. Vid Ryssby, ett par mil innen Calmar, förevisas de hösst anspråkslösa lemninsairna af Ryssby skans, hvilken på sin lid, under Cirl den nionde och Gustaf dea andre Adolf, spelade en så märkli; ro!l, såsom gränsfistning mot de danska och på detta håll en vigtig lås och bom för hela Småand och Ö ter öthland. -Littare än Remus hoppade ölver Roms murar, klifver man nu öfver dessa, fordom förmodligen rätt respektabla vilar, ch visste man ictie af gammal tndition att den ryktbara skansen verkligen bär varit belägen, icke skulle man ju:t gissa dertill al hvad som nu är qvar af herrlighetea. Det var här Ludvig dev Adertosde och hens herr broder, sedermera Cairl den: Tionde, från olika håll sammanträffade år 1304 eiter minsa och långa års skij:messa. Häir, i en liten v:å af Småland, uppgjordes kanske rojan då stora planer, om hvdka Napoleon icke hade nå oa aning! Dun stackars Napoleon! Det var annars i Cimar Lilvig den Adertonde eller, såsom hen den tiden kallade sig, grefven af Like, hade sitt egentliga hö, qvarter. Han hade den neåtenheten att! bålla tili golo med len gamla unionsstodens gästfrihet en hel månad bortåt. Han hadde i landsböfdinge-residenset, och let är en historia om huruledes han här en afton ned en lysande ljusasteko i handea trädt fram ill fönstret och ropat ti!l det utanför huset föramlada folket: Lel kong at Sverg!, hvilket naurligtvis gjorde anatismo, och, för att tala i