Aftonbladet – 27 september 1844, sida 2

Jag b:r endast som hastigast passerat Wimmerby, en stad, hvilken kan sägas ega en verklig rykibarhet för tvenne saker. Den ena är det, all Wimmerby evbgt en vis justitiestatsministers officiella yttrande är det enda ställe, ier hädelse mot gud förekommer, Den andra igerfinnes i gamia upplagan af Tunelds geogrefi, der det heter om Wimmerby, stt ien orifver stark OXbandel med 4,200 innevånaren För öfrigt tar staden en vacker höslotter på silt torg, samt flera hus, zoom skuile tiga sig rätt bra ut, i fall ce aldrig så litet uppmålade: med hka godt hvad slags fårg. Alling bör dock ha sin färg hör i verlden! Min lycklisa sje na hade annars låtit mig enkomma till Wimmerby i ett ösonblick, då stedens skönheter, liksom stadens utsöktaste toaletter tycktes halva tjort en öfverenskommelse alt träda ut på gatorna och visa sigia!l sin glans. Ått döma al den omständigheten alt de flasta endast hade med en vårdslöst ö!verkastad silkesduk bevarat sin omsorgsfullt anlagde hårklädsel, var det imedlertid icke promenaden på den vackra söndagsqvällen, som framlocket alla dessa intsgarde damer, u!an sosrare någon större tiliställning eller fest under tak och inom fyra väggar; ja, om jag icke allvör mycket misstager mig, måtte det bafva verit ingentiog mndre än eu bröllop, till exempel ett htet deliciöst Pkonektsb öllop,. Jag skul!e nöstan vilja slå vad härom, ty jsg bar mina märken: tågooting visst Lögtidligt, com jemte en ljvflig fröjdfolihet parace sig på allas ansigten, någonting i alla dessa vackra ögon, som påminte om brudtärnornas bekanta kör Friskytten: avi bucdit hop din brö!lopskränsp,