Aftonbladet – 27 september 1844, sida 1

KINESISKA BREF AF oh om vån ODD. Sölfvitsborg, början af Sept. 1844. Jag hade för någon 1ten tid sedan den nåder att köra förbi någonting mycket förnämt på stor landsvägen. Ni menar en lendshöding, en inspektionsgene ral, en biskop och kommendör, en grefve och d. underlöjtnant, åtminsone så mycket som ei inspektor med hofkamrera namn eller en resefi skal med titel af krigsråd; men ni tager felt Den ,förnämitet,, jag här menar, var en af änn vida glorrikare slag, jag skulle till och med våg draza i tvifvelsmål huruvida på hela det ertsnobl: svenska riddarhuset finnes någonting, som i se kelsgammal, yfverboren härkomst skulle ens kun Da nämna sig på samma dag med denna min snar sagt antediluvianska bögvälborenhet med des mosslupna anor och vördnadsbjudande skröplig het .... Kort! Det var en — runsten. Ena gammal svartgrå krabat, som stått der vic vägen och låtit damma på sig, jag vet icke rät hur många hundra år jag skall hugga till med .... Kring foten växte några tistlar, hvilkas rö da blommor tycktes fundersamt studera på d numera rästan utnötta runorna, men en Jjusgu fjäril fladdrade tanklöst der rundtomkring, utar att förmodligen ens ana, hvad för en märkvärdi och förnäm gråsten han här bade för sig. Jag, den der nästan skulle tilltro mig täfla me sjelfvaste br kammaärjunkaren R3äf initet att vär