Aftonbladet – 27 september 1844, sida 1

af byggningen, det numera gansks bestämdt endast gör det från tre. På en tä.tgifvaregård Järgre ned åt Små!and, jag vill till och med tro att det redan vari sjelvaste denna sednere provins, har iag bland zxilebanda kuriositeter, upptlistrade på väggarne, öfverkommit fö!j nde nyårsgratulation, den jag enhåller få genom Atonbledet öfverlemna åt en välför!j nt publicitet, såsom eit i sin art säkerlisen oöfvertri fllgt prof al kinesisk skaldekoast. Det är skada att jag icke på samma gång kan för läsarens ögon framställa de mångahenda både ljufliga och spetsundi,a emblemer, hvika som en rem omgålvo det snillrika q-ädet. Se bär stjcket ordagrannt återgilvet: Vid minnet af den deg, som i mitt tjerta bröcker, Får jag med dessa ord, så långt förmågan räcker, Med bje:ters ljufva eld och vördnpadsfuli: behag Ea öcskan lemna fram på denna nyårsdeg. Ack, lef det nya år, att glädje ständigt rjute; Må i dess äd!a fama ett lyckligt nyår Dpjutas, Må aldrig någon so:g ditt goda bjerta nå, Må alltid vid dess bröst ett !yckligt nyår rå, Då skall ni gled på eder bara Särd af hälsa lycka dygd, Ditt sista ryår lycklig stanna Under himlens englars skydd,. Detta är vackert! Det är pathor, det är sublimite. Man har afålder tillåtit sig att göra allehsnda mer och mindre pusterlga historier på de goda smålindningarnes bekostaad. Hela verlden känner så:unda till exempel det sarkastiska ordspråket stt min på göstgifvaregårdarne i Smilsnd mör som er kung, oi