Aftonbladet – 27 september 1844, sida 1

Jag har kallat öfvergångstrakten mellan Ö stergötblend och Sinåland :så der temligen vild och den är det. Detta hindrar den likväl på intet vis ifrån att, åtminstone styckt:ls, vara verkligen utomordentl gt skön. Da ftorståtliga ekbeskuggade backarne utmed jön Jernlunden, hvilken liksom krälar af otaliga lö bevuxna holmar, äro i sitt slag nästan oöfvertri lg; likaså förete utsigterna örer den endra stora insjön Asunden en omvexling af högst romantiska teflor. Deremot är det! hela vägen uiefter skäligen tunnsåddt med menniskobygder, alltifrån det man lemnat bakom sig det nsmonkunniga, berrligt beägna Brokind med des: reputerliga slott och flerahanda till och med storartade anläggningar. Denna folktomhet är i synnerhet i ögonen: fallande, tär men kommer ifrån den stora tätt bebygda Östgötbaslätten. Trakten kring Kisa gör väl med sina många qvarnverk och sira tillstymmelser Will någontiog köpingsaktigt ett litet körkommet afbrott, men man återkommer straxt derefier till samma ödslighet, som föru, för att först ett godt stycke in i Småland åt den stora strandvägen finna mera lifliga nejder. Kis2, com på redbare tiderna vunnit ett slags ryktbarhet för den famösa doktorinnsn, den så kallade Kisarsor, bvitken likväl icke bodde bär, utan tvertom en rätt försvarlig väg härifrån, 2nses vara samma Qvistan herberge, hvilket i dep bekante Ogziers dagbok från 41630:talet omnämnes såsom till deå grad dåligt, att vädren blåste ir från alla kanter. Ritivisan fordrar att erkärna, det stillet tyckes på de tvåhundra år, som sedar dess förflutit, hafva betydligt förbättrats och att då vädret fordom blåste in från alla fyra sidorm: