Aftonbladet – 27 september 1844, sida 1

egen värda kinesiska person, — som nu rullade här förbi, utstyrd med galoscher, paraply och cigarr, allt saker, hvarom man förmodiigen i det hederliga Asgård icke ens hade en skymtafsning Hvilka nästan barocka koatraster inom samma ram, hvilka ytterliga extremiteter trampande på samma bandsbredd jord! Så sannt är det att civilisationen vänder upp och ned på hela den menskliga verlder. Det är endast naturen sjelf, som någosgång trotsar dess trollformler och förblifver sig lik i all denna förvandling. Jag hade några dagar förut i en annan af Östergöthlands skogstrakter haft den lyckan at göra bekantskap med en af den svenska musikaliska verldens mest intagande yngsta talanger, hvilken här bland de åldriga farorna ofvanför Roxens nordliga strand dragit gig undan till ett idylliskt familjelif; dess moderna toner i den djupa skogen som med sitt gamrhalmodiga allvar kringbägnar det fridfulla tjället, är icke äfven detta något a alldeles samma kontrast, som den Byssnämnde mellan runstexen och cigarren?.... Och när sednare på qvällen vi deruppe i bergsbygden öfverraskades af ingenting mindre än ett veritabelt Stockholmspositif, ett posi:if med nickdockor, — Marie Antoinette, som spelar fortepiane, och Napoleon, som slår takten! — När den lilla italieneren började vefva upp sina Straussvalser och sin cacbuch2! Föreställ er blott hur de beskedliga skogsråna, hvilka af ålder icke fått höra annan musik än Liten Haric och D:t bodde en bonde vid sjöastrand,, böra ha blifvit förundrade och bortkollrade! Det var runstenen och cigarren från topp till tå! Samma motsatser! sammg metamor: fosert