utan har velat bilda en andre kammare, som p sendteligen tryggar kontinuiteten i representations åstgter och förekommer de hastiga opinionskastn gar fråR ena riksdagen till den andra, hvilka sve ska rtiksdagarnes historia i alltför stort mått fö lerp. Med detta slag af kontinuitet, som egentlig kunde kallas envishet. parti eller halsstarrighet genomdrifva en vilja, hvars enlighet med statens fo lefvande intresse icke garanteras, är jag icke tillfret ställd. Utskottet har äfven åsyftat en karaktersskiln emellan båda kammarne. Men stadgandet, att a dra kammaren består af riksdagsmän, dem förs kammaren utsett, motsvarar icke de fordringar j här förut gjort mig af det konservativa elementet I pational-representationen; det uppfyller ej den enki ste formen af denna fordran, nemligen att ej de kl ser i samhället, som äga intet och kunna intet få lora, skola äga i sin makt att bestämma bevillnin fördelning, skattebördors jemnknicg, upphörandet vissa räntor, hvälfvandet på bevillningen af andra, 8 V.; ett anspråk, för hvars uppfyllande garanti kunde väntas just af den personlighets-princip, so ligger till grund för hela förslaget. Ea stor inkons qvens ligger häruti; ty det kan omöjligen vara m ningen, att personlighetens rätt skulle förnärmas h en klass (de rike), för att i rågadt mått respekter hos en annan (som hvarken velat arbeta eller vel spara). Om den andra. kammaren rätt skall uppfylla s bestämmelse, måste den vara oberoende af den fö sta; ett mål som icke vinnes em den ej härflyter frå ett olika ursprung. Den karakteristiska olikhet, so tydligen ger sig tillkänna i våra riksstånd, synes e bjuda möjligheter af detta slag. Men det hvilan grundlagsförslaget, alldeles i strid met afsigten a för andra kammaren söka ett olika ursprung ms den första, stadgar tvertom, att den skall genom v bildas af just denne förste kammare. Derigenom fö lorar i sjelfva verket den andre kammaren sin sjel ständiga karakter, i det den blifvit endast ett åte ljud at den första; och det medlande, det moder rande, försonande, konservativa element, man vel deruti nedlägga, försvinner. Det förmenta två-kan marsystemet upplöser sig följaktligen uti ett en-kan marsystem. Men om uti sättet att bilda den and kammaren, tvåkammarsystemet erdast existerar ti namnet, visar sig uti andra kammarens inflytande riksförsamlingen ännu tydligare dess obetydlighet, 1 i de vigtigaste målen skola kamrarne, derest de räk: i olika beslut, sammanträda, för att om fråga samfäldt öfverlägga och beslutan. Då nu den fö sta kammaren innehåller 475. personer och den ar dra endast 75, lärer väl icke blifva tvifvelaktigt hver som förestafvar riksförsamlingens beslut. Utaf denna strid emellan : mina: tänkesätt och d stadganden, som detta hvilande gruudlagsförslag ir nebär, följer, att jag, utan att upptaga tiden me någon egentlig detal!j-granskning af detsamma, ka fatta mitt beslut. En enda anmärkning vill jag doc icke förbigå, nemligen den större abnormitet, hvar till val-lagen föranleder i afseende på det antal rö ter, som på landet skulle tillkomma ägare af stor och af små fastigheter. Men som detta ämne blifvi serskildt behandladt i tryck, vill jag blott exempelvi derutur låna ett exempel. Isom Örebro län sku!l stt taxeringsvärde af 7,671,000 rdr endast gifva 359! öster åt ägarena af större egendomar, under det at let vida mindre taxeriogsvärdet af 6.340,000 komme tt tillerkännas mer än 6 gåoger så många röster remligen 3707, åt ägarne af små fastigheter. Sam na abnormitet förekommer öfver hela riket; ett för ållande, som i min tanke förtjenade att motivera et fslag. Tiil följe af hvad jag nu haft äran anföra, afstyr er jag på det högsta antagandet af nu hvilande för lag till national-representationens ombildning. IJog