Aftonbladet – 26 september 1844, sida 2

millioner för stora flottans uppbyggande, och nära 1,600,000 rår för en 6 månaders krigsexpedition; hvarvid ändock skärgårdsförsvaret efter den planen ble!ve otillräckligt; och sedan han sålunda anser sig hafva bevisat riktigheten af sin sats, uppgilver ban det sjöförsvarssystem, som han anser tjenligast och säkrast för Sverge, hvartill kulle erfordras i nybyggnadskostnad ej fullt 2 millioner och för en sex månaders krigsexpedition endast 4,730,0C00 rdr bko. Han finner ökade skäl för antagandet af detta system, i vårt lands läge, dess kusters beskaffenhet, folkets lynne och lefnadsvanor, och synes öfvertygad att vi, genom ett sådant system, skulle kurna betrygga vår sjelfständighet och mera skada våra fiender, än genom det dyra och vådliga linieskeppssystemet, då man riskerar på enf enda dag, icke endast frukten af de offrade millionerna, utan hela landets blottande för fiendtliga flottan och dess kryssare. Vid betraktandet af dessa, af förf. angifna förhålianden, kan man ej neka att mycket deraf talar för hans åsigter; men för att riktigt kunna fatta en öfvertygelse synes oss en hel bop saktörhållanden först böra utredas, som fört. dels lemnat åsido, dels måhända allt för ensidigt bedömt. Så skulle vi t. ex. tro, att om verkligen våra tillgångar medgåfvo, att ktålla ea flotta på 43 linieskepp och 10 fregatter, så som i det af förf. klandrade kommitie-utlåtandet föreslås, så skulle den säkerligen vara fullt tillräcklig, att trotsa äfven den talrikare ryska flottan, i anseende till den öfvervigt i sjömanskap, byggnadskonst och manöverskicklighet, som kunde hos oss påräknas emot hoz den ryska; och i allmänhet torde 42 å 44 linieskepp vara allt hvad i ett sjöslag behöfves, för att besegra äfven en talrikare flotta, som icke kan manövrera och serveras med samma fördighet. Afven synes oss förf:s antipathi emot Carlskronastationen för flottan vara nog stor. Om man ock endast bibehöll den nuvarande stora flottan och skärgårdsförsvaret, så synes det vara mindre välbetänkt att öfvergifva denna väl inrättade, med dockor, mastkranar, brobänk, förrådsbus och säker hamn försedda station, der flottar kan begagna sig af öppet vatten långt innan de ryska, finska och öfrige svenska hamnar äro fri? från is, för att låta våra krigsfartyg ligga heia nånaden längre infrusna i Sockholmstrakten eller i Söderköpings och Götheborgsskären. Månne icke till och med den dyrbaraste och betydligaste delen af skärgårdsvapnet kunde förvaras i Carlskrona, hvarifrån den lätt medelst ångboxering tidigsre än e!jest kunde transporteras till de delar af yttre skärgårdar, som möjligen kunde hotas af en fiende? Det stöd iörf. söker för sin sats, i förhållandet med norska sjöförsvaret, synes oss icke heller fullt tillfredsstätlande. Just derföre att Norge inskränker sig till skärgårdsfartyg, några 1å stora fregatter, och ångfartyg, synes det vara så mycket mera tvifvelsamt, om ej vi böra söka upprätthålla en linieskeppsflotta, som kunde afskräcka fienden att med sina större fartyg anfalla den öppaa delen af vår kust, och spela mästare i Östersjön, under förtröstan att Norges nya och gosa skärgårdsflotta skall biträda oss i försvaret af vår vestra skärgård, och vi således blott beböfva egna våra bemödanden till att väl försvara den östra skärgården med våra mindre fartyg. Det inses likväl lätt af enhvar, att dessa suppositioner bero af många ännu ej nog utredda förhållanden, hvilkas lösniag icke lär kunna rätt tillfredsställande ske at oss, utan torde bäst lemnas åt de stora sjömnakterna; vi mena ån;kraftens användande, och bestvekninzens samt projektilernes fullkomnande. Tiden torde snart vara inne, då dessa och fl:ra frågor, som inverka på sjöförsvaret, blifva besvarade af erfarenheten, och då först torde Regeringen kunna med full kännedom basluta sig till det system, som blir det rätta för framtiden, och som kan blifva konseqvent utfördt, samt göra ett slut på det otillfredsställande och troligen af allt mest kostsamma vacklandet emellan motsatta princ per. Då vi emot öfverste Hagelstams skrift göra dessa invänvingar, är det likväl ingalunda vår afsigt, att derixerom frånkänna den det stora värdet af en sorglällig forskning och ett varmt nit för vårt nationalförsvar samt för hushållning med folkets medel. Tvertom vore det rätt väl, om sakkunnige statsmän och sjöofficerare, lika med br Hagelstam, sökte att med så sakrika upplysnivgar, som han gifvit, tjena Regeringeo, och sprida kunskap om våra försvarsinrättningar. . , , 5 AA MR FR ED AN RR TT RER BSR