Lagerstråle; derefter fö!jde till häst största delec af lifgardets till bäst officerare. RER ee ee— — Ea och annen läsare torde hafva (jort anmärkninog dervid, att vi ett par gånger gifvit ett mera framstående rum i bladet åt berättelserna om Ridderskapetz och Adelns plera, än åt de öfriga S.åndens. Hirtill tro vi likvål att en fullgiltig anledning tförefunnits uti den märkvärdisa beskaffenbeten af hvad som passerat inom Riddarhuset; och af samma orsak anse vi oss äfven böra serskildt omförmäla gårdagens eftermiddagsplenum i nämnde hus, hvars resultat icke eftergifver något föregående, hvarigenom det första ståndet lemnat mesterialer till sin riksdagshistoria. Den vigtigaste frågan, som då förekom, angick det från sista riksdag hvilande förslaget, att Utskotten hädanefter skuile. välja.sioa ordförande, i stället att den främste ledamoten af adeln, enligt matrikeln, för närvarande jör ordet; hvilket förslag redan blifvit af de tre öfriga riksståsden bifallet. Man kunde, då denna fråga förekom på riddarhuset, visserligen icke förundra-sg, om ett antal af grefvar och friherrar skulle opponera sig deremot; ty för dem gällde det visserligen uppoffringen af en med börden förenad fördel, att kuana framstå och göra sig bemärkta på en ord örandeplats, och erfarenbeten har under den förflutna tiden visat, att denna till ällighet sedan ej sällan för dem ledt till vidare upphöjelse. Uader sådana förhållanden var det hedrande afgreve Polycarpus Cronbjelm, som likväl i alimänhet tillhör konservativa tänkesätt, att han yttrade sig för förslaget. Afvenså tviflade ran väl på förband huruvida iörslaget skulle viana ståndets mejoritet, då frågan kunde af en och annan tagas såsom en ambitioossak, oaktadt adein pr det hela skulle mera vunnit än för!orat på förändringen, enir det är ganska troligt, att valen i alla fall för de flesta tillfällen fölle på ledamöter af det ståndet, fastän icke precist alltid på den främste ledamoten. Men hvad som måste väcka en hög grad af förvining, var dels den enorma öfvervigt i voteringen, hvarmed Adela hir satte sin opinion mot sina medständers, och dermed visade, huru mycken sanning och allvar legat i försäkringarna under representationsdebatten, att inga bördssnspråk, utan endast fosterlandets allmänna bästa utgör motivet till detta stånds handliogssätt, dels ock den omständir heten, att den rör1ga mängden af buset, som följer vissa ledare, kan lemna sin sympatiåt sådana sofimer, som do skäl utgjurde, hvarmed en och snnan talare sökte försvara det nuvarande. Några af dessa skäl voro nemli en inför allt sundt förstånd på en gång så svaga och så blottade på rättvisa och sanning, att det skall blifva svårt uppiäcka motstycken dertil! annat än i föregående yttranden af samma talire. Så hade man t. ex. den huznaden, att från motståndarnes sida få höra en fullkomlig fördömelse af valprincipen utvecklas. He ven Hear: mansdorff fann sig, vid en erinran, att de ö riga stånden redan bifallit förslaget, helt besvärad och entristet öfver, att man stäsdigt wille pimninna Adela om de andra ståadens beslu!, och frågade hvad Adelns veto väl vore värdt, om de: icke skulle få utöfvas utan att behöfva låta inverka på sig af de öfrigas beslut. Jat han förklarade till och med, att den ifrågasatta eftergiften icke blott utgjorde en frikostighet af grefvar och baroner, u an en frikostighet på bekostnad af rikets fördel; att personerna här borde vara intet men s.ken allt; att jemnlikhet i skicklighet ej kunde finnas hos hvar och en, (bvilka båda sistnämnda argumenter i sjelfva verket helt och hållet utgjorde ett bevis för den rc otsatta åsigtev), att saken ej borde bedömas efier ett tomt begrepp om jeml khet, 0. 5. v., och slutligen skrämde han det höglofl. ståndet med Haytis och Spaniens exempel m. m. Andre talare satte dessa val i utskotten i jemförelse med valen till president i en republik, och kammarherren grefve Anton Gyldenstolpe hade den charmanta artigheten mot grefve Anckarsvärd, att nämna honom och herr Rosenqvist af Akershult bredvid hvarandra, såsom de der yttrat sig för förslaget vid sistl. riksdag; och detta oädla försök att skymfa den nu närvarande ledamoten, hvilket icke bevisar i sjelfva -saken något annat, än att ea person, som sedan förnedrat sig med ett brott, likvil kunnat yttra sig vida förnuftigera i det ifrågavarande ämnet, än grefve Gyldenstolpe sjelf nu gjorde, helsades likväl med temligen starka bravsrop — så. långt har det nu kommit med partisinnet hos en del inom det Ståndet! För öfrigt yttrade sig för förslizet, utom grefve Cronbjelm, grefvarae C. H. Anckarsvärd och Töanes Wrangel, friberre A. Rwab samt herrarne Gripenstedt och Emil von Troil; mot detsamma åter, utom herr v. Hartmansdorff och grefve Gyldenstolpe, grefvarne Carl Gustaf Lö5wwvenbjelm, af Ugglas och. Björnstjarna (skriftligt), hr RBiäf i Småland (skrifttigt), herrar Ligerheim, Lefra och Psiatzansköld. Voteringen bivistades af ej mindre än 274 ledamöter, emedan många nu återkomrait i anseende till:krigsbefälets närvaro vid kröningen, och utföll med 494 nej emot 80 ja. Eter voteringens slut reserverade sig hr Vult von Steyern, assessor, och kammarherren C:rl von Psykull emot beslutet. — EE — Etter hvad det berättas, skola anhängarne af prohibitifsystamet fira dagliga triumfer inom den an rr rr LL As d är a oo AA handläggor