m ONIKXI JtrnnnwmmssAt;ösörauaonnnnnnnnnnnoOamnn or—rmoÅ11,il2!:r OO — tag ej illa upp att jag säger det! — en alldeles odräglig karl, då jog förlidne höst träffade dig på kaffehuset; en förhärdad ego:st, med ett ord — en ogift ensling, par excellence. Jag höll på att alldeles öfvergilva dig; men nu är du åter den gsmle, och till kevis på huru mycket jat håller af dig, lofvar jag att, med de mina, kom ma på ditt bröllop. När du bar varit gift rågra år, skall du ännu mer veta att skalla qvinnan: värde, hvilket du hittills förbisett. Jag lyckön skar dig! — Det var redan långt lidet på natten; lilla Mari hade redan sofvit några timmar, och likväl kun de hvarken morbrodren eller systersonen bestut: sig till uppbrott. Julian hade under aftonen haf tillfälle att, af sin blifvande svärmor och tillik: tant, få upplysning om det från henne erhålin: brefvet. Detta, äfvensom det fru von S:ein e mottagit från Julian, framtogs, och med bestört ning upptäckte man ru bedrägeriet. Julian rod. nade för sig sjelf af blygsel öfver sitt uppförande emot Cl:r och den oro kan, fastän oskyldigt förorsakat den ädla flickan. Eao kall, otreflig Oktober-dag, samma år, dre böstvinden sitt spel i lind-allen, om förde til Car du Nord. Regnet slog på de spegeiklar: rutorna, och de få gäster, com i de smakfull: rummen rjöto sitt doftande mocka, uppehölio sit ovanligt länge, i afvaktan på bättre väder vic deras återgåpg till stader. Då inträdde en garn mal betjent, i enkelt livre, och beställde hos ker! Andrå en betydlig mängd af koafekturer, ananas och insyltade frukter, till en stor högtidlighet nästa söndag. En meöger gäst, som satt ensam med sin tomma kopp, begagnade sig af herr Andrå: nöjda sinnesstämning och begärde en kopp til. hvilken han, som samma dag blifvit uppsagd all kredit, annars icke erhållit. — Men det bir bestämdt den sista, herr dok: tor Helfenbrecht, sade Andre. Ni kan icke miss: tycka det. — Hvems sar betjenten som gick ut? frågade Helfenbrecht. . — Beron Rerzows, svarade Andie. Hon gjor de beställning till bröllop.