stas, orsakar dock den hufvudsakliga felaktighet jeg anmärkt hos detsamma, att mitt votum blir nej. Hr PRYTZ, L. A.: Som Ridd. och Adeln synes bafva antasit, att i en fråga, hvaröfver, enligt 56 S Regeringsformen, endast med nej eller ja skall beslutas, det icke bör vägras någon att motivera sitt afgifvande votum, må det äfven vara mig tillåtet att i korthet yttra mina skäl för min röst. Då Ridd. och Adelns majoritet, till hvilken jag räknade mig i det fall, jag här vill omnämna, vid förra riksdagen afsade sig den sjelfskrifna eller ärfda representationsrätten, var det ett offer på fäderneslandets altare, för alt vinna ett stort ändamål, att bereda fosterlandets väl genom möjliggörandet af en representationsförändring, hvarpå då, lizasom nu, den allmänna rösten ropade högt. Men denpa afsägelse eller eftergift af den sista, alltid dyrbara återstoden af Ridd. och Adelns privilegier gafs ej handlöst eller ovilkorligt. Man förbehöll sig pröfoingsrätten af det förslag till en förändrad representation, som skulle lyckliggöra fåderneslandet. Denra pröfoing är nu gjord, och för mitt förstånd och min öfvertygelse har utslaget deraf blifvit, att uti det nya grundlagsförslaget (egentligen i vallagen samt i den öfre kammarens bildning) ligger ett frö — icke hemligt, utaa uppenbart — till äfventyr för den konstitutionella monarkien, för fäderneslandets lugn och för den lagbundna friheten, hvilka alla tre stå till hvarandra i en innerlig och nära förening. Således, den som älskar att Konungamakten må vara stark, att fäderneslandet må vara fredadt från inre split och intriger, och från yttre eller inre främmande inblandning i dess angelägenheter, samt. att den sansade och lagbundna friheten må äga bestånd, den, tror jag, kan ej annat än rösta emot det hvilande förslaget. Af pligt och öfvertygelse känner jag åtminstone mig, både såsom undersåte, medborgare och medlem af detta Stånd, uppmanad att öppet uttala det Nej, som min slutne voteriogssedel koremer att innefatta. Men jag förklarar derjemte, att jag, erkännande stora brister i vår nuvarande representation, är beredd till hvarje ändamålsenlig uppoffring för en bättre, då, och om ett förslag dertill framlägges, sådant att det uti sig bär garanti för det nyas positiva företräden framför det gamla, som man har. Hr HALLENBORG: Under förklarande, att jag med min röst ämnar bifalla det förslag till pationalrepresentationens ombildning, som nu är understäldt Ridd. och Adelns pröfning, anbåller jag att få förutskicka några ord, innan jag i urnan nedlägger min voteringssedel. Iatet menskligt verk kan uppnå fullkomligheten, och följaktligen kan man äfven uppleta bristfälligheter i detta, men de sakna all betydenhet vid jemförelsen med de grundsatser af sanning och rättvisa, hvarpå detta förslag är bygdt. Den allmänna valrätten är deri erkänd, och denna har redan slagit djupa rötter i folkets sinne; det lärgtar attse den inträda, istället för denna ståndsrepresentation, som aldrig ägt några verkliga sympathier hos nationer. Ett afslag i dag kan väl fördröja, men icke förhindra det rättas slutliga seger; ty den allvarliga och sansade folkviljan, uppburen af tidens ström, banar sig väg genom hvarje fördämning, då den tager lugn och ordning till följeslagare. Motståndarne må derföre icke föreställa sig, att de framgångar, de i dag möjligen tillkämpa sig, sko!a nedstämma folkets hopp, att snart få tillgodorjuta de fördelar, oftanämnda förslag åsyftar, och kunna de vara förvissade, att hvarje försök till representationsförändring, hvaruti bördev, kyrkan eller byråkratien ingå såsom hufvud-elementer, skall ohbjelpligen misslyckas. Herr MANNERSKANTZ: Det är längesedan jag anmälte mig; tiden har sedan dess framskridit och alltmera stegrat Ridderskapet och Adelns otålighet; jag skall derföre bemöda mig att blifva kort i hvad jag ämnar anföra, men måste dock utbedja mig, att få redogöra för de bevekelsegrunder, som skola bestämma buru jag i dag ämnar rösta. Här har i början af detta plenum, med vanlig klarhet i framställniogen och redighet i tankegången, a! en värd talare blifvit utvecklade de hufvudorsaker, hvarföre han och hans vänner, som jag anser utgöra den stora majoriteten inom detta hus, åstunda en representationsreform. De ändamål han genom reform företrädesvis önskade. vinna, vore nemligen trenne; först upphäfvandet af Ståndens fördelning på 4 kamrar, som förorsakar så många oformligbeter inom vår lagstiftande församlieg, sedan upphäfvandet af den orättvisa som föröfvas mot en hel talrik och upplyst klass af medborgare, genom desammes uteslutande ur represectationren, samt slutligen upphörande af den sjelfskrifvenbet, som tillkommer ledamöterne af Ridd. och Adeln. Men utom dessa trenne vigtiga fördelar, för hvilkas ernående den större mängden af oss förenar sig, söka äfven å andra sidan jag och de med mig lika tänkande, att vinna ännu tvänne andra stora hufvudändamål, och det är om dessa som striden i dag egentligen föres. Det ena af dessa ändamål är, att ståndsvalen skulle utbytas mot allmänna val och det andra, att folkets, den stora massans, det demokratiska elementets iuflytande skulle ökas. De grunder hafva redan af flera talare blifvit framställde, som tala för samfäldta val framför ståndsval, jag delar dessa åsigter, men anser mig ej behöfva utveckla dem, utan öfvergår, för tidens korthet, till det sista hufvudändamålet, hvarför jag anser en reform böra vidtagas. Detta såsom nyss sades är, att det demokratiska elementets inflytande inom samhället borde