Sammandarag af Borgareståndets diskussion öfver KonstitutionsUtskottets memorial! M 4 med de hvilande grundlogsförslagen. Första punkten, om upphäfvande af Högsta Domstolens rättighet att utfärda lagförklaringar. Hr Lagergren begärde först ordet, och sökte utveckla olämpligheten af denna grundlagsförändring och nödvändigheten att denna makt hädanefter som hittills lillkommer Högsta Domstolen, helst inga vådor deraf inträffat. Hr Ekholm försvarade förslaget och ansåg makten vådlig, ehuru några missbruk ännu icke skett; hemställde om huru det skulle gå med det nya brottmålslagförs!aget, i händelse det blefve antaget af Ständerna, och Högsta Domstolen sedermera skulle utfärda förklaringar deröfver. Hr Petr talade äfven för förslaget; trodde att man skulle kunna citera ett stort antal exempel på vädan af den makt, som i afseende på legförklaringar var lagd i Högsta Domstolens händer; talaren ville blott nämna ett enda fall, nemligen förklaringen öfver sista byfsättningslagen, då Konungen jemte tvecne af Högsta Domstolens ledamöter blifvit öfverröstad af fem utaf andra ledamöter. Då riksdagar, såsom man ägde anledning hoppas, återkomma hvart tredje år, vore äfven lämpligast att Ständerna sjelfva finge utfärda lagförklaringar. Hr Lagergren ville just af det sätt, hvarpå sista bysättniogslagen blifvit förklarad, finna ett skäl för Högsta Domstolens bibehällande vid denna makt; den hade neml. med största varsamhet gått tillväga; minoriteten hade såsom statsmän förklarat lager, men den segrande meningen hade ur rent juridisk synpunkt betraktat den; bade deremet minoritetens mening blifvit den segrande, skulle talaren deraf hemtat anledning till farhågor att bibehålla denna makt för Högsta Domstolen. Hr Gråå skulle funnit Hr Lagergrens skäl riktiga, så vidt dessa lagförklaringar verkligen voro en lag, men de blefvo det ej förr, än Ständerna yttrat sig deröfver; talaren biföll derföre förslaget; äfvenså Hr De Mareg, som apmärkte, i anledning af Hr Lagergrens sista yttrande, att då man här hört tvenne talare, som båda voro jurister och statsmän, yttra alldeles motsatta tankar om lagförklaringar, det vore bäst att öfverlemna dessa hvarken åt jurister eller statsmän, utan åt Rikets Ständer. — Förslaget bifölls. Andra punkten bifölls utan diskussion. Tredje punkten, angående det antal statsråder, som måste öfvervara afgörandet af olika slags mål. Hr Lagergren klandrade, att sista KonstitutionsUtskottet, genom försöken stt för mycket systematisera gruadERNA ONES NE SA TNT SSR SA OO IE REN