Aftonbladet – 25 september 1844, sida 1

— Är han efterapad, falsk? ropade Clara. Ack! liksom våra bref. Jag tror mig känna förfalskaren. Nu inträdde fru von Stein, som hittills varit hos sin sjuka dotter. Schirmer helsade bjertligt och derefter kom det till förklaring. Han åhörde med uppmärksamhet berättelsen om föregående dagens händelse, hvilken föranledde honom till åtskilliga fråror. Han ogillade, väl med skonsamhet, men bestämdt, att man, utan att höra Julians. försvar, tenast ansett honom brottslig. — Men beskyllningen ver af den natur, sade Clara, att den träffade det för den qvinliga känslan mest ömtåliga. Man kunde ej ana något be drägeri, hvilket äpnu icke är fullt bevist — och då grefven tillstått hvad förut passerat, är han redan derigenom — — Kära Cara, afbröt Schirmer, du dömer nu, sor alltid, efter Dracos lagbok. Iån fel och förvillelser har ännu aldrig någon mensiska varit undantagen; Väl den, som erkänner och ångrar dem! — Har du inga fel:och svagheter, efter du så strän,t dömer andra? Claras ansigte ö!verdrogs af en hög rodnad, och fadren, som tog det för ett tecken, att dottrer funnit sig träff:d af den väl örtjenta tillrättavisningen, fortfor: — Ynglingen öfverlemnas tidigt åt sig tjelf, lättsinniga exempel, sjelfsvåldigt tal afnöta hans finkänslighet och lära honom att tänka likgiltigt och oriktigt om qvinnans värde. Dessutom — — Kära Schirmer, afbröt hins fru, hvilken fruktsde, att han alltför mycket skulle fördjupa s:g I ämnet, — Nå, barn, sade geheimerådet, icke är jag någon advocatus diaboli. Det som är orätt iörsvarer jag aldrig; men söker alltid alt förklara och mildra det. Nu till min falsarius: kanbända träffar jag Rerzow ännu kos honom? Jag kommer då till bjelp med grof bestyckning. Baronen hade tidigt på morgoner, som hen fö