Aftonbladet – 25 september 1844, sida 1

QVINNANS VÄRDE). AF BERNDT VON GUSECK. VII. Anna hade tillbragt bela natten i vilda fantasier och derigenom berövat de kära, som vakade öfver henne, all sömn. Först mot morgonen hade de af trötthet inslumrat, så att då dagen inbröt, de icke märkte att dörren till deras sängkammare då och då öppnades, att en karl stack in hufvudet och med ala tecken till otålighet drog sig tillbaka då han såg, att de ännu icke vaknat. En half timma förgick, gatorna blefvo lifligare; vaganar rullade och försäljare ropade ut sina varor; men de slumrande syntes deraf icke låta störa sig. Mannen gick sakta och väntande omkring i Tummet, såg än på ett, än på elt annat, och märkte slutligen på bordet Helfenbrechts sedel. Han förundrade sig öfver summeans storlek, betraktade sedeln noga och studsade. Hvad tusan! sade han halfhögt, då han vid närmare pröfning fann sin misstanka bestyrkt. Nu inträdde Clara, den först vakna, och förskräcktes då bon såg en karl irummet; men i nästa ögonblick låg hon vid haps bröst. Det var fadren, hvars ankomst hon högt och jublande förkunnade, så att de andre vaknade och modren, halfklädd, inskyndade. — Barn, sade Schirmer, då återszeendets glidje lemnade ett ögonblick rum åt andra tankar, hvad har ni bär? Hvem har lemnat er denna sedel? Huru har ni kommit att invexla en sedel på femtio riksdaler? — Den tillhörer oss icke, sade geheimerådinnan, förundrad. Hvad fattas den? — Han är falsk, temligen väl efterapad, men ändå falsk, upprepade Schirmer. Det blir nu min fryldighet alt taga reda på huru härmed förhåler sig. . ) Se A.B. N:is 202, 215, 914, 215, 216, 217, 218 219, 220 och 294. Fv SI: BAB, BAG, 217, 218,