Aftonbladet – 25 september 1844, sida 1

ni icke kan gissa, — så ockyldigt from ställer ban sig. Men här bar redan före honom berr von Loden varit lycklig, hvarpå: jag har säkra bevis och i en herdestund bar den hulda nymfen sjelf omtalat det för mig. Gissar ni icke hennes namn? — fåchör: ochsförvånas! C!ara Schirmer. Baronen bäpnade; men hänfördes. derefter till en så ursirn g vrede, att han, red sitt spanska rör, hade slagit Helfenbrecht midt i pannan, om icke denne hastigt farit under ticket. I ssmma ögovblick inträdde Schismer, som hade bört sleget på sängen och skrattade högt. — Kära RenzZOW, sade han, slag äro otillåtna medel, för att förmå en anklagad till bekännelse. Helfenbrecht blef vid den (råmmände rösten åter synlig och såg förundrad på den sist ankomne, hvilken hö icke kände. Schirmer: frågade borom: har nii går lemnat denna sedel hos fru voa Stein? — Ja, -— svarade. Helfenbrecht trotsigt. Hvad angår det er? Jag får b3 begse berrarne Jemna mitt rum, — 25nårs ropar jag på folk. För den behandling emeol mig, som ni tillåtit er berr barön, skall jag söka rättvis. — Denne herrn är vittne — — Nå, då skall j:g först — ropade Renzow, höjande åter sin kfpp. Släpp mig Schirmer! Du vet icke hvem du tar i beskydd? Helfenbrecht hade å nyo krupit under ticket Med mycken möda stillade Schirmer sin vän — och sade sedan bögi och allvarlist: iag är en sta tens embeteman och i sådan egensksp iörklerar jag sedlen för falsk. Ni kommer atv anses för förfalskaren till dess ni k:n uppgifva och lagligen styrka af hvem ni erhållit den, Vid en sedel a så stor vslör glömmer man det icke gerne. Helfenbrechts ansigte blef blekgut som hans sängläcke. Falk? fade hen halfnögt Jag lan hämna dep, som gifvit mig denna sedel och ännu fler?. — Skulle äfven de vara falsk.? Hestia språng han ur sängen, kastade på sig en smuts nattrock och skyadade till git ståp, hysrutur