Aftonbladet – 24 september 1844, sida 3

sällhet grundad som på en klippa. Herr onkel jeg fördrager icke längre edra straffinde förebrå elser, edra hånfulla blickar! Hvad jag felat, för nekar jag aldrig. Ni vet att jag stått i förhål lande till Arcioni, innan jag blef bekant mec Anna; men dessa bref äro falska. Jag har icke skrifvit till Italienskan, sedan jag lärde känn: Anna; — dock jo! ett skiljobref, och det ha Jakob läst och sjelf framburit. Fråga honom om innehållet, fråga, jag ber derom, Arcioni sjelf, om hon fått dessa bref ifrån mig? Baronen såg på honom pröfvande och tyckte: upptäcka sanningens trots i hans blick. Jag skall uppfylla din önskan, sade han i något mildrad ton. Om det skett dig orätt, blir jag den förste att skaffa dig upprättelse; men din stil, ditt namn ditt förhållande till dansösen ? — Det nekar jag icke, sade Julian, stolt. Om Anna frågar mig, skall jag tillstå allt; men aldrig som en låg brottsling, ty innan jag kände och Slskadle henne, kunde jag icxe vara henne trogen Jag hade inga förbindelser; och om, som jag erkänner och ångrar, jag bandlat orätt, har jag gjor det emot mig sjelf; men att man kan tro mig ha skrifvit dessa lumpna, pöbelaktiga bref, det ä; sårande. Intet ett ord, icke en rad deraf ha kommit ur min själl Dock hålll bär är ett äkta Se onkel, det har jag skrifvit, men för mer är ett år sedan. — Men det är dateradt helt nyligen, anmärktt baronen, med återvändande ovilja. Julian såg förvånad på underskriften. Obegrip ligt, sade han, brefvet är öfver ett år gammalt Skulle jag kunnat misskrifva mig på årtalet Han höll brefvet framför Jjuset. Här är raderad ropade han glad. Se sjelf onkel! den sista siffra är förändrad, äfvenså månaden. Käraste, dyrast onkel! skynda till Areioni, och vet hon ingentin härom; som jag är öfvertygad, så tilltala Helfen brecht, hota honom, han är den fegaste skurl eller bjud honom penningar, genom dem kan ha