Aftonbladet – 24 september 1844, sida 3

förmås till allt. Var min skyddande genius. I min belägenbet kan jag ingenting sjelf uträtta: rädda mig och bevara åt mig min älskade Anna! Baronen, som trodde sig hos Julian finna sanving och uppriktighet, lofvade att göra allt möjligt, och lät genast föra sig till italienskans boning. Då han träffade portvaktaren, bjöd denne honom gå in i sitt rum, framlade en bok och en penna och bad honom inskrifva sitt namn. — Hvarföre det? frågade baronen. — Signoran är sjuk, svarades. Alla, som komma på sjukbesök eller låta efterfråga signorans tillstånd, inskrifva sina namn i boken. 83, här! JM 82. Vill ni vara af den godheten? han framräckte den doppade pennan. — Men jag måste tala vid sigzoran, sade RanzOWwW, otålig. I hvilken våning bor hon? Portvaktaren uppsaf den, men tviflade på att han skulle bi emöttagen. Rerzow steg sakta uppför trapporna, som voro belagda med mattor. Hen ville ej ringa, utan öppnade en dörr till ett yttre rum, der ea ung flicka mötte honom och frågad2 hvad han befallde. — Jeg önskar få tala med signoran i en ganska vigtig angelägenhat, sade baroner: — Signoran är sjuk och sängliggande, svarade kammarjungfrun, och kan icke taga emot, elier tala vid någon. Dervid gjorde hon en atvisande nignieg och baronen lemnade huset, utan alt bevärdiga portvaktaren med svar på hans ytterligare anhållan, att han skulle skrifva sitt namn i boken. Doktor Helfenbrecht, som han derefter sökte, var icke hemma, och således återstod för honom icke annat, än att, trött och förargad, återvända ull Hotel de Londres. Ankommen dit, meddelade han de bedröfvade fruntimmerna Julians bögtidliga försäkran, att alla brefven, utom ett, hvars dato Mifvit förkndradt, eldrig blifvit af honom skrifga; äfvensom Julians ifriga bön, att icke blit