Aftonbladet – 23 september 1844, sida 3

. — Man läser-i Fahlu tidning: Hr prosten Norström lärer hafva funnit sin debut i representationsfrågan af sådån slående och mäktig bevisning, att han per posto under korsomslag afsändt det nummer af Svenska Biet, hvari omnämnda anöranode är intaget, till stiftets samtlige kontraktsprostar med anhållan. att de måtte låta det inom sina respektive kontrakter cirkulera. Visserligen är det med slösande oratorisk pomp och citationer ur gama och nyare historien samt Horatius utstofferadt, men man torde icke utan skäl kunna kalla det: de obotfärdigas förhinder. Efter en inledning om skrank, lager, sköldar och vapen söker hr N. b-visa, att representat unsförslaget är på ologlig väg tillkommet, men buruvida barnfaderna sko!a erlägga plkt till kyrkan eler icke omförmäles ej. Derjemte får man lira, att hvad med svår föls!ovånda skådat dagens ljus kan ej skäligen emottagas med förtroende, hvilket ej många föräldrar torde underskrifva. Derefter upprspas de vanliga inkasten om den låga valcensus, böndernas öfvermakt o. s. v. och ehuru hr N. ej vill förneka förliden riksdags Konstitutionsutskott vilja och kunskaper, beklagar han likväl sig öfver det arf det lemnat honom och hans medbröder. Vidare anser talaren ingen brådska vara å färde och att det gamla religa svenska allvaret icke har sin hand med i spelet. Som naturen ej gör några språng) och :ädeskornet multnar i jorden, innan det ger växt,, bör ock representationsfrågan lörmodligen stå stilla och multng, innan reform kan komma i frigg, om vi annars rätt förstått talarens mening. Sluteligen känner talaren öjupt, att grundlagen fordrat mycket, då den fordrar ett kategoriskt ja eller nej, men som intet offer är ör stort, då det gäller fäderneslandet, tager han cjupt ned ifickan och säger i Guds namn nej. — Anföranlet är i sin helhet hvarken sämre eller bättre, än de lesta i denna fråga, och vi hade således visserligen ej fästat någon särski!d uppmärksamhet härvid, om cke dess författare på omförmälda sätt tyckes hafva lagt nn särdeles vigt uppå detsamma, men få månde de äsare vara, som deraf rubbas eller stadfästas i sin en säng fattade öfvertygelse.n Efter nedskrifvandet af våra erinringar vid herr Col!as arförande i Borgareståndets plenum, den 28 Augusti, hafva vi från Säther erhållit tillförtitlig unierrättelse. derom, att anförandet så litet gouterat den tadens borgerskap, att dess ledamöter åtminstone cke godvilligt komma att utbetala återstående rikslagsmannaarfvodet åt herr Colln, och sådant låter ätteligen förklara sig, cå man vet: att Säthers borerskap allt sedan 4813 icke valt eller sändt något mbdud till riksdagarne, utan städse med deras fullnakt utrustat den, som, i egenskap af stadens repre: entant, kuonat erhållas för bästa priset. samt att vid et tillfälle herr Colla för Sätbers stad öfvertog en ådan befattning, kommittenterne lade honom synnergast på bjertat, att befordra antagandet af det hviande representstionsförslaget, förnämligast derföre, att äthers borgerskap derigenom hoppades befrielse från en kostsamrna represenptationsskyldigheten, och aldrig unde västa att genom representationsrättens begagande viana några enskilda fördelar.,