Aftonbladet – 23 september 1844, sida 2

— Att få förnya, tänkte jag. Du har sagt, att fru von Stein ibågkom att vi tillförene varit bekanta, i — Ganska visst! försäkrade Julian. Hon har icke allenast förundrat sig, utan ock varit något misslynt deröfver, att ni icke velat se henne, då ni likväl förr visat henne så mycken vänskapsfull tillgifvenhet. Baronen, hvilken satt koppen till munnen under .det Julian talade, drack så häftigt, att han för hosta icke på en stund kunde framföra ett ord. Andtligen sade han afbrutet, att han icke förr än nyligen fått veta att fru von Stein vore densamma som ett ungt fruntimmer, med hvilket han varit bekant och om hvilket han icke hört något sedan hon blef förlofvad. Julian berättade nu, att hennes första föriofniog blifvit afbruten genom fåstmannens död och att hon blifvit tvungen att ingå en ny förbindelse med en major von Stein, hvilken äfven aflidit. Bironen nickade tillfreds och förde talet på något annat Kort derpå steg han upp och giek, ehuru det ej var hans vanliga tid, hvilken han annars så punktligt iakttog, att man vanligt på kaffebuset derefter justerade sina ur. Julian satt qvar och ögnade på tidningarae. . Vid ett annat kord fördes en högljudd strid Ni bar orätt, inföll en entusiast. Genom denna behandling sjunker konsten ner till ett eländigt handtverk. Jag blir rasande, då jag hörer omtalas de engelska stålsticks-fabrikerna. Huru kan et harmoniskt konstverk uppkomma, och teckparens eller målarens id blifva genialiskt uppfattad och återgilven, då t. ex. på ett landskap den ena befattar sig med Juften, en annan med vattnet, en tredjö med träden, en fjerde med arkitekturen, 0 s. v.? Det går väl slutligen så lånet, att alla själsprodukter komma att på entreprenad öfvertagas af den minstbjudande. Ol! det är en upphöjd tanka, värdig vårt ekonomiska, industriela tidehvarf!