Aftonbladet – 23 september 1844, sida 1

RR — AX Ä pen gör allting rasande, måste vidlyftigt instrueras om allt och plågar mig med frågor. Jag måiste åter!å Jakob. Julian lofvade att skicka honom och tog afsked, i sitt innersta missnöjd med onkelns fruntimmersbat, som äfvea nu så ohöljdt uttalade sig. Då det icke var troligt, att Jakob skulle lemna sin nya tjenst, hvarmed han syates så nöjd, för att, efter den hårda bebandlingen, återvända till baronen, blef derföre Julian mycket öfverraskad; då Jakob emottog underrättelsen med oförställd glädje, och beslöt att genast återflytta till sin gamle herre. Ack, man känner honom icke, sade Jakob, packade 10 sina få saker, tackade grefven bjertligt för sin godhet och altågade. — Nå, är han här, Jakob? frågade baronen. Nu inga tal, han vet att jag aldrig tål dem, händelsen är glömd. ; oo— Jag tackar, sade Jakob. Ock:å har jag bedt fröken Julie, som nu är en nådig fru, att hon ville upputsa den gamla ritningen eller ock skänka baronen en ny — — — Hvem har han? ropade baronen, lyftande sig i länstolen. Karl! han måtte vara drucken! — Förlåt, nådig herre! Det hade ej varit underligt, om jag vant mig vid att dricka af förtrytelse, då jag blef bortkörd för den gamla urblekta ritningen, i stället för hvilken fröken Julie, nu fru von Stein, kan när som helst göra en ny. Baronen steg nu upp, gick till Jakob, lade begge händerna på hans axlar och sade: — Jakob, är han klok? Om hvilken fröken Julie talar han? — Om vår vackra fröken från Estern, der jag lär född, svarade Jakob. Hor, som afritat de