Aftonbladet – 23 september 1844, sida 1

— Tig nu, Jakob! ropade baronen, och gå på sitt rum. . Den gamle kammartjenaren afträdde, skakande på hufvudet, och, haps berre sjönk åter grubblande ner i länstolen; men isskorpan, som lagt sig kring bans bjerta, var nu en gång lossnad, för att aldrig mer tillfrysa. Anna hade för Julian, då han återkom från sin onkel, omfalat, att Clara bade i går blifvit nedrigt förolämpad af voa Loden, ehuru hon icke visste sjelfva beskaffenheten derar. Julian blef i bögsta grad uppbragt och lofvade att tillrättavisa den oförskämde, Det enda, som tillbakahöll hooom, var tankån, att Claras olyckliga böjelse för honom kunde-istegrasgenom en för henne offentligt visad tjenst; I öfrigt var det tillstånd odrägligt, hvaruti det undirstuckna brefvet försatt bonom och ban önskade hjertligt, att tiden för familjen Schirmers.afresa snart vore inne, så kärt annars dess sällskap var för honom. Äfven Clara såg med längtan efter fadrens återkomst. Förut hade tanken på afskedet från Anna gjort henne bedröfvad, men pu fasthöll hon den, såsom enda räddningen från de qval och lidanden hon dagligen utstod. Loden nade således missräknat sig, då han trott sig kunna föra grefven och Clara tillsamman; och hans nedriga, på falska hypotheser grundade plan var förfelad, men hade dock stört friden och förtroendet inom 2:ne förut så lyckliga familjer. . Samma eftermiddag kom Julian, att en stund blifva allena i rummet med Cara. Hon var förlägen, ty hon fruktade att ett oförsigtigt ord skulle förråda honom. Han åter märkte hennes skygga blick och oroliga väsende, och ett djupt medlidande förmådde honom att