Aftonbladet – 23 september 1844, sida 1

vackra landskapet, med det gamla slottet, der den jocka förvaltaren så illa hushållat med förmösenheten; men fröken Julie kom icke i förlägenhet, bon blef gift med en rik man och bkennes dotter gör också ett godt parti med vår unga grefve. Baronen teg och gick :hastiet fram och åter. Jag var der i dag, fortsatte Jakob, med ovanlig språksamhet, — jg ville gerua se unga grefvens brud, — då igenkände jag geoast vår fröken från Estern, fastän det är aderton år sedan jag såg henne sist. — Hur ser hon ut, Jakob? frågade baronen. Gammal, ful och skrumpen? Icke sannt? Hon har sett sina fyrtio. — Alldeles icke, sade Jakob, bon är trettifyra år, icke en månad äldre. Jag bör väl veta det, som hjelpte til! att: passa opp då hon döptes — och hennes utseende? — Lika vackert och man tager henne allmänt för en syster till den unga fröken. Baronen stannade ett ögonblick framför spegeln och talte något otydligt mellan tänderna. — Nå! — Herr baronen har icke eller att beklaga sig, sade Jakob, som blifvit allt mer dristig. — Jag tänkte så i mitt dumma hufvud i dag, då Jag såg den sköna frun; ännu kunde det väl låta sig göra. Hr baronen vet, att det snart är 43 eller 46 år sedan något taltes i det ämnet, jag trodde att allt var bortglömdt och derföre tog jag den gamla ritningep, på det den måtte innebafvas af någon, som satte värde derpå. Påminner baronen sig att jag blef antagen i tjenst, för det jag var ifrån Estern, kände fröken Julie —