Eilbeim nekade detta, men kunde ej länge af. hålla sig ifrån att berätta, att damerna från Bu: senthal voro anlände. — De äro således här? sade Loden, under del ban förnöjd gnuggade händerna och gick af och an. Altså verkligen här, upprepade hen för sig sjel. Eheim! ropade han hastigt. Ni måtte vä icke låta den inbiltske narren Helfenbrecht gå er i förväg bos den sköna Clara? Öppna snart trancheerna till dea behagliga fästningen. Gör snart ett besök midt öfver, men var försigtig och framför ailt still er in hos de gamla, eller rättare mödrarne, ty att kalla fru von Stein gammal, vore orätt; hon står tvertom i full blomma. I detta fall får jag råda er, att väl akta edra ögon, annars kan ert bjerta snart råka i brand. Han begynte nu att med fräck tunga beskrifva dev upga enkans behag; men pilen, som skuile förgiita Eubeims bröst, kunde icke genomtränga den sköld, hvarmed en renare känsla beväpnade det, utan studszde tillbaka utan verkan. : Julian hade återkommit till Hotel de Londres och firade nu med sin älskade Anna återseendets högtid. De begge fruzarne hade ännu att sköta med sakernas iordningställande och Clara sökte sin lilla syster, som genast sp ungit ner för att förnya sin förra gången gjorda bekantskap med värdens likåriga döttrar. Illa Marie mötte henne i trappan och räckte henne ett bref, hvilket en okänd karl lemnat henne för att tillställas Cliar2, med förmaning att ej för någon omtala det. Ett bref till mig? sade Clara förundrad, då bor mottog det. Stilen var okänd, hon öppnade det och, sejan bon funnit att det var anonymt, läste hon med yttersta förvåning: Min fröken! förlåt en obekant, att han vågar skrifva er till, men vänskspen för en man, som i sin förblindelse skall göra sig och en annan olycklig, förmår mig till detta steg, Grefve Julian Treilhac är förlotvad med Anna von Stein; han tror sig älska henne, kanske gjorde han det, men det var endas! en flygiiz böje!se, och en verklig kärlek har pu hos honom uppvaknat, fast han för sig sjelf ej vill tillstå det. Huru stor blir olyckan, då han kommer till medvetande och först då, eburu för sent, når ingen återgång är möjlig, skall förtviflan