Aftonbladet – 20 september 1844, sida 3

(Inöres på begäran.) Elt Svenskt fruntmmers olyckshändelser. Under denna titel ämnade en o!ycklig utgifva er lefnadsteckniog till menniskovänners bebjertande. Af. sigten är densamma med nedanstående sammandrag deraf. Född i sydvestra delen af riket, blef hon vid 4 , års ålder föräldralös och upptagen i ömma slägtingars hus, der hennes uppfostran väl vårdades. Tidigt gifte hon sig med en häradsskrifvare A., som efter 7 års sammanlefnad dog af olyckshände!se, efterlemnande 2:ne barn, en son och en dotter, och ett bo i konkurstillstånd: allt gick under auktionsklubban, mer ersattes genom menniskoväcners ädelmodiga gåfvor. Unader enkotiden tillstötte många olyckor: tvenne fordringsegare sjelfpantade, den era en pågående väf, som afklipptes från väfstolen; den andre en likkista, som var ärsnad, men ej begagnad, åt den aflidne mannen: det ena barnet bets nära dödligt af ett svin, det andra föll framstupa i en källa: modern var nära döden efter en hästs skepnande: sedan i sjönöd, då kon rott sin son öfver en å till ardra stranden: vid ett fall afbröt hon ryggen, med läkareförbud för allt tyngre arbete på elt år: en skogseld härjade så nära den koja, som hon inköpt åt sig och fosterföräldrarne, att sjelfva stakeltet nedbrann. Hon flyttade derefter till den närbelägna staden C., och föll der i en så svår sjukdom, att hon en längre tid måste nyttja kryckor. Efter 142 års enkotid gitte hon sig mcd en sjökapten H., som först led hafveri och sedan, eter 4 års äktenskap, miste lifvet på sjjn. Hennes lilla bo måste nu åter för skuld bortauktioneras. Af brist på skjutspenningar kom sonen för sent till en lofvad kondition, men understöddes af en slögting, tills han fick annan station: modern, som för andra gången var utfattig enka och öfvergifvit staden, uppehöll sig och dottern genom handel, hvartill hon fick taga veror på kredit, men led, vid ett dylikt besök i staden, en svår inbrottsstöld. Efter fosterfaderns död ville hernes fostermor flytta till sin födelseort, och fosterdottern reste dit, att bereda dem en bostad. På återvägen var hon å nyo nära att omkomma, då hon hade lemnat sina saker åt en person, som körde ned på isen, och sedan gick hon sjelf ner i en vak. Derifrån uppkommen, gick hon vilse i skogen, hvarifrån hona genom nödrop räddades. Flyttningen skedde till en förpantad stuga. Fostermodern dog efter 2 månader: sonen, vilseförd af falska vänner, måste övergifva både station och fädernesland: dottern blef — och är ännu tidtals — vansinnig af kärleksgrubbleri ifver ett förhiodradt oförståndigt giitermål, och under