1 DRM Grefve von PLATEN, BALZAR: Det torde kanske förefalla ea och annsn som en förmodan, att många sannolikt skola yttra sig i den fråga, som nu är underkastad Ridderskapet och Adelns pröfsing och beslut, och borde föreskrifva tystnad för dem som icke kunna hopras att, genom uttryckandet af sin mening, leda den hos många andra; men det egoa för grundlagsfrågor föreskri na bebandlingssätt — der vid beslutets fattande Ständerne äro bundne vid de enkla uttrycken af ja eller nej, rörande frågan i sin helhet, och då man sålunda af grund!agen är utestängd från, den snarare till målet ledande, utvägen att antaga hvad man gillar och förkasta hvad man finner origtigt, gör det just, enligt min öfvertygelse, till en pligt för hvar och en att sjelf på förhand bestämma betydelsen af det nej jag icke ans-.r mig kunzsa undgå alt uttrycka, ehuru-jag.önskar tillämpningen i betydlig mån af en stor del af de vigtigasts, i nu bvilande förslag uttryckta satser, och då jag icke, för min del, l kan förlika mig -med-den tankan; att genom mitt bifall bidraga till antagandst af ctt förslag, om hvars brister jag i samma stuod är öfvertygas och till hvars förändring jag, samtidigt med antagandet, redan fattat mitt beslut att samverka. Jag anser denna pligt så mycket mera ovilkorlig, som för den som vill söka att föra nationens, ehuru ännu icke i en och samma kosa, dock gemensanima: sträfvande framåt till ett af alla efterlängtadt--slut; ej mindre äm för hvar och en enskildt, som upprigtigt össkar att brgga sitt framtida och afgörante beslut på den rättvisa grunden af a!lmän önskap, allmän belåtenhet, det är af största vigt att känna betydelsen af de nej eller ja gom vid I detta tillfäle afgifvas, så, mycketsmera som det afslag leller bifall, hvarja stånd såsom. korporation uttrycker, är sammanfattadt af en -mängd: nej. elier ja af de i åsigter, rörande allt .anvat-än-ogillande af nu föredragna förslag, mest skiljaktige meningar, hvilket förhål:ande åter lemnar tillfälle åt hvar och en att, vare Isig med mera eler mindre god lafsigt, och hvarpå bevis redan ej saknas, i den-syftning han önskar uttyda detta uttrycks? Det ät-ock till följe häraf, com i olikhet med hwved förbållatdet bör och måste vara i a!la frågor af: olikartad beskeffenbet, jag anser af yttersta vigt ochtill ändamålet. ledande om, innan den stora frågan en gång kommer: till slutligt afgörande, nationen begagnar ett sådant tillfälle som det närvaracde för att, på erundlagsenlig väg, om jag så må säga, på förband uttrycka sitt beslut, hvart hän dena önskar kommas: 172 För att i miaxmån verka evligt dessa åsigter, och då det af flera xkäl icke vore lämpligt att för närvarande annat än:i allmänna ordalag yttra sig, förklarar jag härmed att jag icke anser mig kunna votera för nu hvilande grundlagsförslag, emedan det, i fråga om svenska: representationens ombildarde på 2:ne kamrar genom allmänna val, icke anteger dessa val så inrättade att förmögenhet och bildning vinna det afseende jag anser dem kräfva, samt att.dssse kamrar icko redan genom det sätt, påhvilket de blifvit danade, äro i fullkomligt oberdende-åf hvarandra. Jag har. ansett en sådan fo:mation vara den rätta, emedan den är den enda som i min öfvertygelse på lett lämpligt s-tt undanrödjer olägenheterna af ståndsregresentationer,. under det att.den lemnar ett rätt afpassadt tillfälle att göra sig gällande ät de intellectuela och materiela intressen, af hvilka tvenne statens allmänna intresse i sin helhet består. Jag har icke velat inlåta mig uti vidiöftiga .deduktioner af många skäl, men hufvudsakligen af det, ätt jag städse funnit missledande och skadligt för det goda målets vinnande, ett begagna en mängd till. .sina namn bekacta uttryck, men om begreppet af hvilka olika personer hafva de mest olika åsigter, och då aktningen för Ridd. och Aden förbjuder mig taga i anspråk den tid som vore vödig för att förklara .hlwu jeg uppfattst desamma, och hvilken säkerligen -bättre användes af en mängd riddarhusets mera frejdade ledamöter. Friherre PALMSTJERNA, NILS FREDRIK: Då redan så många talare, och flera med förtjent bifall yttrat sig i det ämne, som till öfverläggning föreligger, skulle det väl tyckas vara Tförmätet af mig, som snart sagdt för första gången yttrar mig inom detta hus, att äfven uppträda på bänken; om ändock det sker, är det visst icke i förmodan att förmå inverka på någon annars mening. — en hvar har tvifvels utan stadg:t sin; — men emedan den fråga, som ru Sysselsätter --oss, är af en oberäknelig vigt, anser äfven jag mig böra i sammanträngd korthet öppet uppgifva de väsentligaste hufvudskäl, på hvilka min öfvertygelse hyvlar. Att fullständigt utveckla alla skälen skulle erfordra mer än en utarbetad afbandiing. Jag skall rösta nej, icke derföre att jsg förnekar behofvet af starka jemkningar och rättelser, i Ständernas arbetssätt, utan ock i deras semmansättning: tvertom. — Men aldrig skall jog rösta för ändring utan verklig förbättring: a!drig för ett förslag, i detta ämne, som icke företer prägen af krafiig statsmannaåband; som icke bibehåller grundvalen af Sverges urgamla statsförfsttning; som icke är uppgjordt med en omtanka, varskodd a erarenheten. Det nu ö:eliggande förslag innebär icke cn förbättriog; fastmer en Omstörtning. I rak motsats mot albteori;ähnu mer mot all erfarenhet, om än så rärliggande; om än så varnande, — åsyftar det ait börtkasta deti århusdraden vordna, i stället för att derutur utveckla ett bättre. Sådant försök, under likartade förhållander, har ännu ej skett någorstädes eller. nånsin. Jag ogillar således förslaget, derföre att i stället för att rättvist upptaga, bland stånder, samhällets medler mar, hvilkas anspråk kubna vara välgrundade, det alldeles upphäfver dessa Ständer i verkligheten ej mindre, än till n:mnet. Jag afslår förslaget derföre at, antogst, skulle det oundvikligen, och innan kort, undergräfva konungamakten, fo:kets rätta värn, nedsätta den till en betydelseös skuggbild och de facto lemna rikets öde i händerna åt de tilltagsnare bland demagoger, som, derest da ej öreunnes, sk le framkallas af en slik vallag och deri finna rätta elementet för sin verksamhet. I den ed, jag för icke länge sedan syurit, den jag ifven, på mia Korungs nädiga befallning, då sffordrat trebundrade svenske män, har jag fö bundit mig: patt med lif och blod försvara det Konungsliga väldet samt Rikets Ständers frioch rättigheter.n Jag kan med denna ed icke förena antagandet af en lag, som för den erfarne påtagligt 1 der till upplösning af det konungsliga väldet, och som med ens tillioteiör ända till namnet at de Ständer, hvikas legliga rält jag svurit att med lif och blod försva