Aftonbladet – 19 september 1844, sida 2

— AA er, någom annan böjelse kusna uppstå; men a orsaker, som äro mig obekanta, har greve Trailbse förlofvat sig med ett barn, som i alla afseenden icke förtjenar bonom. :Det skal! bli lätt att återföra horom till edra fötter, och, om mi vill anförro det åt min ledning, lofver jag, att grelven inom rågra. veckor skall erbjuda er sin band. Antonia rodnade och sade förvirrad: de:efter har jag aldrig sträfvat; men pi är alltför god, herr von Loden, mottag min tacksägelse, mena tillika örsiksan, :tt jag aldrig sjelf tagers elter låter någon snnan taga minsta steg, hvaröfser jag behöver blygar. Loden teg en stund och yttrade sedan: Ni behöfver: ej taga något steg; jag vill te ia allt. Grefve Trailhac skall aldrig få veta att jag vexlat ett ord med er. Hvad jag gör, sker: utan er kunskap — ni förstår? — Skaka icke på hufvudet, hulda Antonial Ni beordrar icke allensst er, utan äfven hans lycka, ty innan kort skulle den gamla kärleken, hvilken han sjalibedrägligt trodde slocknad, å nyo uppåga och då skule han känna sig namalöst olyeklig vid sidan af den han aldrig älskat, skulle hata, misshandla den oskyldiga och s!utligen återvända till er, hvilket då vore en förbrytetse. Feån all denna olycka kan ni frälsa bonom, om ni äsnu en gång använder er troliförmåga. Redan i dag vacklade ban; i morgon sjunker hen i er famn! Loder, uppeldad af detta yttrande; kastade en förstulen blick på Antonias bebag och förstummades af Tantali-qvs!; mena en annan, icke mindre häftig besärelse dre? honom att fortfara: Her ni några bref från greven? Hon af ett jakande tecken. O! visa mig dem, bad Loden — de kunna blifva nyttiga. — Nej! ropade hop. Aldrig skall någon få läsa dessa bref, Jag ber er nu för sista gåvged. herr von Loden: äfverlemna mig åt mig sjell! Edra förslag kunna lvara kloka, men grefvens frid och väl är allt bved mitt bjesta nu mera önskar, och hvarken jag eller någon annan får vidare yttra ett ord om