Aftonbladet – 18 september 1844, sida 3

hlsamma icke för det närvarande oundgängligen e fordras, samt förordnat, att all nämnde nybyg vad tills vidare inställes och att innebafvarne : dylika boställen åtnjuta kontant inqvartering. — Sedan Rikets Ständer vid senaste riksda för deras del beslutat, att den af rustoch rote hållare åtagne mötespassevolans-afgiften till kro nan för manskapets underhåll och sjukvård unde möten, marscher och mönstringar skulle vid 184 års början upphöra, samt anslag till indelta ar måens vapenöfningar å riksstaten uppföras; äfven som att, i bändelse denna afvift uppbörde, skull till Kongl. Maj:ts fria disposition öfverlemnas dej tlaf besparingar bildade s.k. nya mötespassevolans 1 ) fonden, att gemensamt med den gamla och 182! års mötespassevolans-fonderne eiter Dess godtfin nande användas, för behof, hvilka redan af dess: tillgångar fyllas eller vidare kunde uppkomma Tha Rikets Ständer anhållit, att dessa 3:ne fondei Iskuile till en enda sammanslås, samt, i likhet I med alla andra at allmänna medel bildade kassor underkastas Rikets Ständers och deras revisorer: granskning. Med anledning häraf bar Kongl. Maj:!, genom skrifvelse af den 24 sistl. Juli, förordnat, att nämnde 3:ne fonder skola vid innevarande års utgång till en enda fond törenas och i vanlig ordning, ifrån och med nästa års början, underkastas Kammarrättens samt Rikets Ständers och deras revisorers granskning; men med förbehåll att denna granskningsrätt icke får inskränka Kongl. Maj:ts rätt att, enligt Rikets Ständers eget uttryckliga förklarande, om de sammanslagna fondernas användande ändamålsenligt och efter godtfionande förordna. För att underlätta utlåningen af dev förenade fonden samt öfrige under underhållsafdelningen ställda kassor och medel, har Kongl. Moj:t derjemte meddelat åtskilliga förklaringer och tiliägg uti utlåningsföreskriterna. — ERE — Biet i dag har intagit en artikel, med uppgift att Aftonbladet talat om prestvälde, och dermed förstår den naktning och förtroende presterskapet åtnjuter. För att öfvertyga allmänheten om rigtigheten af denna uppgift, berättar B:et alt Aftonbladet för den 30 Augusti, i redogörelse för Presteståndets diskussion öfver representationsförslaget, xomförmält huru en ledamot af nämnde stånd ibland annat så godt han kunde försvarat prestväldetn, och tillägger sedan, att bemälde ledamot endast hbestridt så godt ban kunnat att presterskapet förlorat aktning och förtroende. Esuru denoa Osanning om Aftonbladet icke är värre, än de många andra i Bet, som i anseende till deras talrikhet måste passera oanmärkta, anse vi Oss dock böra för referestens i presteståndet räkning anmärka, att uti Aftonbladet för den 30 Augusti icke ett ord förekommer om presteståndets diskussion öfver representationsförslaget, samt att ej heller i Aftonbladet för den 44 dennes, der en resymåt är intagen af den ledamots yttrande, som talade om presteståndets aktning och förtroende, med ett enda ord, dena tankan är antydd att någon ledamot talade för prestväldet. — Ibland de finter, som den konservativa pressen nu ganska ota försöker mot Atonbladet, är äfven den, som väl knappast någon skulle kuana. tro, om ej bevis derför funnes att citera, nemligen att påstå, det Aftonbladets verkliga meninz :cke skulle vara att igenfinna i sjelfva Aftosbladet, utan i en eller annan landsortstidning, hvars yttranden eller korrespondensartiklar förmenas komma ifrån parsoner, sem stå i beröring med Aftonbladets redakt:on. Det är omöjligt att tänka sig något mera jesuitiskt än en sådan insiauation, att en person ej skall få bedömas efter sina egna, utan efter andras yttranden. Andamålet härmed är ej svårt att inse, nemligen att på ett visst håll göra Aftonbladets ställning misstänkt, men taktiken är så mycket mera klandervärd, som Aftonbladet sjelf ingalunda underlåtit, att yttra siz öppet och utan förbebåil öfver de vigtigare frågorna för dagen. Då för öfrigt den person, som ansvarar för Aftonbladets politiska åsigter, icke på flera år skrifvit några korrespondensartiklar till andra tidningar, så torde det ej vara för mycket begärdt, atl Afionbladet må få svara för sig sjelf, men icke för andra. — m— — Det var väl all anledning att förmoda, at: man i det camla svstemets tidninzsar ckulla få