Aftonbladet – 18 september 1844, sida 1

att. företaga.. Hade jag blifvit qvar tjugofyra tiv mar längre, hade jag säkert gjort fortune. Ung enkor äro — — — Vidare, vidare, ropade Eilheim otåligt. — Ni får tids nog se, ywtrade Helfenbrechi Hir kommer en liten stump af den täcka Åuna den låter som en fogels qvitter. Men här, min herrar! vill ni höra versen, eller kanske hellr läsa den sjeltve? Loden yttrade icke något oci låtsade som han ej var nyfiken att läsa den, me Ellbeim sade: — Förlåt mig hr doktor, jag finner häroti icke något, som kan lämpas på er: Hvad har ni at skaffa med den ädla jagten, morgonen i ckoger D. m.? — Min högtirade! svarade Helfenbrecht: de år just den hemliga kärlekens väsende, att des språk icke förstås af andra, än de älskande sjelfvz bkväl om ni hade sett den blick, med hvilken hon räckte mig det dyrbira bladet, den höga rodnad, som förrådde hennes bjertas tillstånd, så skulle ni tinka och tala helt annorlunda. Mera siger, eller rättare, törs jag ej säga. — Låt oss nu gå, sade Loden, och Ellheim, sota var genast färdig dertill, sade helt kort farväl till doktorn; men vid en vändning i det trån: rummet hände, att Loden med armen stötte omkull den på bordet siåeade lampan, hvarigenom uppstod ett totalt mörker. Han bad tusende gånger om förlåtelse och E:lheim förargades öfver uppehållet, ty det dröjde länge innan ljuset å nyo hann påtändas, för att låta komma i åskådande den förökade osnyggheten i rummet: Oljan hade blandat sig med damm, papper m. im. och Eilheim var glad, då han ändtligen slapp ut från