insigter, granskat både detta förslag och de många olika omdömen, hvilka om detsamma blifvit fällda; jag har funnit, att detta förslag, i likhet med alla: andra menskliga arbeten, bekräftar den välkända erfarenhet, som skall öfverlefya den sednaste efterverld, alt ingenting är till alla delar fullkomligt. Hvem kan ock hoppas ett annat förhållande i ofullkomlighetens verld, der allt är och måste vara elt sträfvan-de och närmande till ett bättre? Sådaot är ju, i få ord, uttaladt, hela historiens vittnesbörd om vårt slägte, under dettas alla tusenfaldiga strider, lidanden och segrar. Jag nämnde: närmande till ett bättre, och vill derföre tillägga, att jag, efter en samvetsgrann pröfning, funnit det nu ifrågavarande representationsförslaget vida bättre och fu!lkomligare mot. svara landets allmänna både hehof och önskan, ärm den närvarande ståndsindelningen och, efter alla mina, af inga farhågor skymda och af inga betänkligheter undertryckta förboppningar, ingalunda medföra de samhällsvådor, hvilka man så ängsligt fruxtar och sö huldrikt förespeglar. Hvilka äro då dessa vådor? Man tyckes frukta huvudsakligen 4:0 att genom dem låga valcensus, som i förslaget är bestämd, skulle män, alldeles oskickliga till representantkallet, kunna inväljas. Denna fruktan synes mig fullkomigt ogrundad; ty först och främst har denna låga valcensus så oändligen ringa inflytelse på elektorseller valmannavalen, att denna census omöjligen, rest af omöjligen synes mig kunna på dem medföra någon vådlig ver-an. Dessutom kan man tänka sig, utan en total omskapning af svenska Bondeståndets sunda och oförvillade begrepp, som det under alla förgångna tidehvarf, från allshärjartingen intill närvarande dag troget bibehållit och även hädanefter med all säkerhet bibehåller, kan man tro, frågar jag, att detta flertar af nationen skulls, bekyrmmerslöst om sina och statens högsta angelägenheter, lemna dem till vård åt menniskor, hvilka saknade all iatellektuell förmåga, att dem, vid ett riksmöte, ekydda och bevaka? Detta ynes mig alldeles otänäbart. 2:o Man fruktar att bildningen, erfarenheten — med ett ord — kunskapen i sambällslifvets högre angelägenheter, genom det ifrågavarande förslagets framsång, från våra riksdagar blifver utesluten. Jag hyjer en alldeles motsatt tanke — och tror, att der valet är fritt, der kallas så väl till riksdag:ombud, som till hvarje annat vigtigt förtrosnde, endast män, som äro utmärkta för sakkännedom, upplyssing, ära och redlighet, och att således, just gezom de föreslagna samfäldta eller fria valen, allt det dugligaste och ädlaste bland folket sökes och framhafves. 3:o Man fruktar äfven, att svenska kyrkan skulle komma att lida genom antagandet af förevarande förslag. Om man med kyrka menar, hvad man väl dermed egentligen bör förstå, nemligen sjelfva kristendomen, så kan jag icke fatta möjligheten af någon fara för denna, genom någon förändring eller utvidgning i folkets politiska rättigheter. Menar man åter med kyrka sjelfva, läroståndet, eller presterskapet, så är dess bestånd tryggadt genom sjelfva naturen af dess vigtiga bestämmelse. Hvad jag nu till fördel för nationalrepresentationens ombildning uttalat, är min öfvertygel!se, länge värd ocå länge pröfvad, och grundad på den renaste, innerligaste kärlek för mitt fosterlands !ycka och välgång, dem jag tror befrämjas genom denna representations-ombildning, hvilken jag således biträder och gillar. Prosten Liedzen: I likhet med många andra af detta Högv. Stinds ledamöter, anser äfven jag det för en pligt, att öppet uttala min öfvertygelse i närvarande högst vigtiga ämne, och får, enligt denna öfvertygelse, förklara, att jag med min röst biträder det nu hvilande grundlagsförslaget i afseende på nationelrepresentationens ombildning, emedan jag anser det vara rättvist till :in priocip och sålunda egnadt att befordra allmän belåtenhet och välfärd. Skulle än detta förslag, i afsoende på en eller annan af detaljerne, vara bebäftadt med någon brist — och fullkomlig felfrihet bör man väl icke med en annars så ofta underlåten strängbet dera? fordra, utav, såsom billigt är, taga i beräkning, att det är ett menniskoverk — så vågar jag dock förmoda, att dessa brister hvarken äro fiera. eller större, än att de, om förslaget anteges, lätteligen kunna afhjelpas, i den mån de framträda och klart inses. För öfrigt lärer det väl äfven i detta fal vara nyttigt och upplysande, fastän måhärda icke för illa behagligt, att vädja till erfarepheten — till anlras, när man icke haft tillfälle att förvärfva en egen — och då synes mig den erfarenhet, hvilken det Norska brödrafolket, under snart 30-årigt begagnande af ett i de vigtigaste hänssenden med det här föreslagna ikartadt representation:sätt, hunnit förvärfva, den tillgifverhet, hvarmed det af Norges invånare, nästan stan undantag, blifvit omfattadt, den medborgerliga .refnad, hvilken detta lyckliga och aktningsvärda folk, med och genom sitt representationssätt, vunnit och bevarat, kunna åberopas såsom uppmuntrande till eferföljd. Den skymfliga och obefogade invändning, att Sverges invånare sku!le vara mindre värdiga att ersålla, eller mindre skickliga att förståndigt begagna ön liberal och med afseende på landets sanvskyldiga behof ordnad npatioralrepresentation, än hvilket anrat folk som heldst, tror jog icke någon Svensk man kunna anföra; men jag har hört framkastas den besynnerliga satts, att en stat, som förut icke haft någon nationa!representation, skulle, då tillfälle till dess ehållande erbjuder sig, vara fullt qvalificerad att genast emottaga ett i möjligaste måtto liberalt och ralionelt representationssätt, men att en annan stat, som under årbundraden haft konstitutionella, fastän af ett olämpligt representationssätt illa skyddade rättigheter, borde med ytterst små och långsamt tagce fjät, under, a wet faAlra harr Al PR CA AA atana ale!