Aftonbladet – 17 september 1844, sida 1

utbad sig att få behålla alla de skrifnaverserne, såsom ett dyrbart minne. Deremot tillde!ade hsn hva.je dam, och äfven Treilhac, profäfsitt snl!e, och Cara erhöll flera stancer, deraf hvar och ep bildade ett akrostichon på hennes nar n. Derefs ter to3 han afsked och sade hver och en något förbiniligt, endsst för Clara bugade hen sig stillatigande och lade handen på bjertat. Cara, som fann detta uppförande oförsynt, rodnade, och den afskedsagandes förnöjda bick sade henne, att ben märkt det och uttyat det till sin förde! Bittida följande dagen reste ban. Fiu von Stein bade erbjudit honom sin van, men hin motoz den endast till närmaste station, hvarifrån han ville vandra till fots till residenset, der bar sade sig vara nödsakad uppträda med all försigtighe!, i anternde till en förefallen o!sceklig dueil Mot middagen kom vagnen tilbaka och kusken medförde minga helsningar, men annars, sade ham, measdförer jag ingenting. På aftocen inann sg ock den gamle kirurgen och frågade i all ödmjukhet om icke den främmande her:n lemnat det honom tillkommande läkarearfvodet. Treilbac, äfvensom fruntimmerna, blefvo häraf icke intagna till Helfenvbrechts fördel. Fru von Stein betalade cen gem!e läkarens måttliga fordran. Då ban gått sade geheime-rådisnanp, sin milda karalter trogen: — Vi böra ej strängt döma den stackars poeter. Han har troligen ej kunnat. — — Då borde han förhållit sig öppet, groda mamma, inföll Cara Att han icke en tång tackat den gamle mannen, blir alltid ätt. Hvem vet hurvu hin belönar den här åtvjutna gästfribeten? Grefve Julian bade gemensafnt med sin fömyndeare ipgifvit ansökning, att blifva myndig förs