Aftonbladet – 17 september 1844, sida 1

QVINNANS VÄRDE). AF BERNDT VON GUSECK. III. Mildare luft, varmare sol, förkunnade våren: annalkande. Den gråa vintern hade aflagt sn isi ga mantel och den gamla modren jorden vakna ur sin slummer, för att ånyo, unz och skön, smycr: fka sig i skiftande firge. Melodiska toner af nyt lif, ny glädje helsade jublande den skönaste af all: årets tider. Men för hvem hade naturen så fest ligt prydt sig? var det till en bröllopshögtid? ja Den älskliga Anna var nu för lifvet förlofvad mec Julian och modren hade välsignat deras förbund Clara, som så bjertligt fröjdade sig åt sin An nas lycka, företog nu ofta ensam små utvandrin gar i bergen, hvilka erbjödo mången skön, förtju sande utsigt. Hade hon funnit en sådan, stadna de hon der och sysselsatte sig antingen med nå got qvinligt arbete, eller läsning af någoa läroril bok, så att det ota blef sent ianan hon begaf si; på hemväiger. Detta var äfven höndelsen en af ton, då bon uppsökt.en något aflägsen ruin, hvar gamla förstörda byggnad låg på utsprånget af el skozbeväxt klippa, och enligt ssgan varit tillhål för en röfverhöfdiog, com förstört och härjat hel: trakten, till dess borgrarne i den närbelägna sta den gripit till v:pen. och slutligen stormat oci Uuppbrännt röfvarborger. Soten förgyllde nu mer sina sista strålar det åttkantiga tornet, som ensam hade trotsat branden och flera århundraden, di Clara beslöt återvända till Brusentbal. Hon upp nådde snart stora vägen, som förde dit, och re dan igenkände hon de hvita husen i den närlig Se A. B. N:is 219, 213 och 214.