Aftonbladet – 17 september 1844, sida 1

hemlighet af sin hyllning, att sjelfva Anna märkte den, och leende brydde Ctara desför, då de ett ögonblick stodo aHena-vid fönstret. Clara visade sig mistn5jd, Kallade hans uppförande vanligt koketteri; äfven hos karlar, och lemnade förargad ruminer; FER tererer oo Ni är Orsak ÖötiD) sade kon på eftermiddagen till grefve Falian; ätt den främmande, hvars umgänge kanske kulide vara iutressant, blifvit för mig ganska obetaglig Och förbatlig. Da förekommer mig, som. äfved Bau läst romaner, och nu anser för en skyldighet att visa mig ena attention, den jag icke förstår att värdera. . . — Hans är, förldttåre, sade, Julian, jag känner honom till namnet. Mäns poetiska fentasi hör fattat eld. fr or bo , — Skona mig,-ofbröt Cara. -Men jag vil ej lemna er den triumfen att ha bragt mig i förlägenhet. Ni skall få se att jag kan beherrska mig. Hon förstöd: det ock verkligep.: Afven det skarpaste öga kunde jeke upptäcka minsta spår af någon rörelse, då poeten på henne slösade de vermaste uttryck.s! Clara förstod alltid då, att med sin takt återföra honom till. vinlig konversation. Doktor Helfenbrecht framställde sig Likväl här helt arnorlunda, än då vi gjorde hans bekantskap på Car du Nord. Flin befann sig i alla af seenden väl på B.usenthel. Och det kom således öfver honom, som ett iskallt störib:d, då den gemle kirurgen en d:g i damernas närvaro förklade, att ban ru, utan all fara, kunde resa. Läkarens utsago medgaf icke längre dröjsmål. Sista aftonen tillbragtes med åtskilliga sällskaps-tpel, hvaribland äfven, att hvar cch ea skulle skrifvs en vers öfver ett uppgifvet visst thema. Poeten