Aftonbladet – 16 september 1844, sida 1

)Jett geni, talar oupphörligt om litteratur och skö I konst, men bar aldrig satt sin fot inom fina ver ,Idens salonger, knappt lyssnat vid dörrarne, ns I turligt, enherr Ellheim rätt och slätt. ) — Jag känner icke herr Ellbeim, sade Ann: Här var ingen i går, utom grefve Treilhac. .— Grefve Tieilhac, sade: Loden långsamt. N förstår jag hvarföre man icke ser eller hörer s honom i residenset. Annars vär han öfveralli som en äkta rou! Anna såg rodnande bort och Clara yttrad raskt: Grefven är en at våra vänner, herr vol Loden. — Jag tror det, min sköna fröken; han gör sir fransyska härkomst gällande. Man undrar hvar. före fransmännen bafva en sådan lycka hos da merna. Orsaken är för mig ganska klar: Smic ker och exaltat:ion å ena, fåfänga och sentimer. talitet å andra sidan ... — Ni är ganska artig, min: herre, afbröt Clara Jag tackar på mitt köns vägnar ; men vill säg: er skälet, hvarföre fransmännen behaga. ÅA? all: nationer hafva de mest bevarat chevalleriets anda ridderlig artighet emot fruntimmer — och ridder. lig tapperhet emot fiender. Laden kastade sig. vårdslö t tillbaka på stolen och fixerade Clara med ett oförskämdt l2ende: — På min ära är ni icke underskön då ni bir animerad. Om Ellheim nu såg er, skulle han visst behöfva hålla i hufvudet för att icke Svinda; men, låt oss sluta fred, sköna fröken, förtfor han. Ea liten tvist höjer umgängets behag, och försoningen sedan, buru lju:? Det känna de äldre damerna af sin äktenskaps erfarenhet och j, mina unga fröknar, kommen äfven att finna det. On ni tillåter, skall jag i morgon hålla en föreläsning om äkta ståndet. ; — Min herre, utbrast nu Clara; nödvändiga söromål hindra oss att längre göra er sällskap. — Ni uttrycker er ganska ironiskt, sade Loden; men jag förstår, sköna Clara. Jog skall gå;