Aftonbladet – 14 september 1844, sida 2

kusken stilla. Vägen delade sig åt tvenne hål. Väl stod der en vägvisare, men för mörkret var det ej möjligt att läsa bvad derpå stod skrifvet. Rakt fram hade smeden sagt, men här gingo två vägar åt motsatta sidor. — Klättra upp, sade Schirmer till kusken, kanhända äro bokstäfverna inskurpa på vägvisaren, så att du kan igenkönnpa dem. Karien log dumt och förstod icke meningen. Fruntimmerpa började blifva oroliga. — Stilla barr, sade Schirmer, jag skall stiga ur och orientera mig. I samma ögonblick hördes helt nära sågon ridande. Också kom i sträckande traf en ryltare med en betjent! efter sig. Schirmer gick emot honom och frågade eter vägen till Brusenthal? — Brusenthsal? sade ryttaren. Amnar ni er d:1? Till fru von Stein ? — Ja, min herre. Är ni bekant cer? — Jag kommer just derifrån, svarade ryttaren. Denna väg till venster förer rakt fram. Fru von Stein väntar besök; har jig kanske den äran? — Mitt namn är Schirmer och jig tackar er för den lemnade upplysningen; men förlåt att jag anhållit er som en stråtröfvare. Derpå gick han till vagnen och steg uti. Ryttaren värmade nu sin bäst till vagnsdörrer. — Mit herrskap, sade har, jag kan hafva ban försäkra, ett ni vintss med otålighet, isynnerhet längter fröken Arna att få omfamna sin vän. Jeg anhåller om min helning till damerna på Brusentbal. Mitt namn är Treihte. Härvid tog har af sig batten och sprängde derifrån. Vacnen satte sig åter i rörelse, så fort mörkret lät — Treilbec, uppsepade Clara. Det förekommer mig, som hade jg nyligen hört detta namn, men j2g minnes ej hvar. — Ganska rätt, sade fadren — Julin, grefve Treilhac, min gamle R:nsow3 systerson och pupill Så oförmadadt kan man träffss. Om han kommer tll B:usenthsl, för ni förnya den nattliga l:ndsvägsbeksntskapen; men barn, det faller mig nu in, att Rerzow berättade, att der unga