Aftonbladet – 14 september 1844, sida 2

ilerslismen; inirep), ivaröre de ock f respogl: upplösning och anarki såsom påföljderfaf alla törändringar i status qvo, så vida icze de preivilezie rad3 klasserna och byråkratiea få bibehålla samms öfvervigt som hittills. I enlighet mel denn: taktik söka de naturligtvis äfvan att utkasta m sstankar mot uppriktigheten af den tillgifvenhet, som de kberala hysa för Konungen, och skälet som dervid begagnas är, att man nog skall få se huru det verkligen förhåller sig med tillgifvenheten när frågorna om statsanslagen förekomma, att det då nog skal visa sig hvarest Konungens verkI.ga vänve: finnas, o. v. Denna operationsplan är i sig sjelf icke så oskicklig; ty om kärleken till konusgen endast och lienast skulle bestå i frikostiga anslag af folkens penningar, så är det nog samnolkt att de båda första stånden, som altid haft da minsta betänktigheterna i detta hänseeade, äfven komme ati blifva de virmaste vännerna, belst det är ganska lätt, alt skära breda remmar afandras hud. Också kan man ej neka, att dea förra oppositionen å sin sida befianer sig i detta fall i en grannlaga ställnins. Konuagen, hvars välvilliga tänkesätt 2mot landet äro omisskänneliga och som för sin egen persoa gifvit flera prof af oegennytta, behö ver hela folkets stöd för att kunna rensa bort något sf den gamla surdegen, och derföre torde B;rgareoch Bandeståndens majoriteter äfven gerna vilja gå hans regering så linst som möjligt till mötes i dess önskningar. Men det kunde Lkväl i ett och annat fall hända, att de ansåge landets tillsångar icke räcka till att bevilja allt hvad Reserinzen begärt i anslagsväg — oaktadt Regerinsen ändå prutat af mycket på de från serskilda båll gjorda fordringarna. Skola de då nedtysta donna öfvertygelse, eler anses mindre välsinnade mut Konungen, för de anmärkningar, som i ett eller annat fall kunna framställas? Så tro viicke att Konungen kan hafva uppfatsat sin ställning till representationen. När ren noga tänker på detta ämne, så leder det emedlertid tillbaka till den satsen, som sistlidee vår yrkades ai Aftonbladet, att det hade varit lyckligare om riksdagen blifvit uppskjuten till den ordinarie terminen, så alt regeringen då på samma gång hade kucnat vara ärdig med åtskilliga Organisationer, hviika kunnat leda till besparing i statsutgifterna å ena sidan, i utbyte mot ce ök:de anslag, som regerin en ser sig nödsakad att fordra i andra fall. Man hade då en .ång kunnat komma på den punkten, att foiket icke behöfde anse en tkad budget såsom en oundlig följd af hvarje riksdag; och till denna punkt måste ju en välvillig Rgering nödvändigt önska att en gång hinna. Den andra fiaten, hvaraf de konservativa blader betjena sig, är att söka få det ryktet utspridt, att inom Borgareoch Bondeståndet pl2ener äro jängse ait sönderbry!a riksdagen. Nyss förespeslides en sådan plan i sammanhang med B ndsståndets besjut i frågan om !snåshöfdingarnes ledamotskap i Sutut-kottet. Nir detta visade sig ogrundadt, har den Konstitutionelle i går framkom nit med ryktet om en annan plan till sönderbrytning, dererom att Borgareoch Bondestånden icie skulle :mna begära förlängning af riksdagen efter förloppet af de trenne månaderna, och Aftonbladet bar ull cch med i två tidningar i dag blifvit anmodadt, ett yttra sig i denna fråga. Allt detta påminner om orispråket, att en tok kan fråga mer än t:o kloka kunna besvara. Det torde väl, isynnerhet under nuvarande förbållarden, vara omöjligt för någon menniska att förutsäga, huru szkerna skola se ut om två månader, och i följd deraf vore det äfven barnsligt, att nu på förband försöka yitra siz, huruvida Ständerna böra hegöra rikedagens förlängning utöfver den tid, som finres utsatt i grundlagen. Sjeliva frågen derom är då älven i närvarande tgorblick, i och för sig :jelf betraktad, endast ena löjlighet. Men den blir något allvarsammere, när mean ser sjelfva syf:emålet med den tjorda insinustionen mot Borgareoch Bondestården, och försöket att rubr:cera det såsom en sörderbrytning, och såsom nåigorting fasligt och nästan brottsligt, om någon del af representationen, i hvad fall som. helst, och utan afseende på bvad som under tiden kan intr: ffa, skulle finna sig föranlåten att ej begära ifrågavarande förlängning. RIESDAGEN. . — Riksstånden hafva i dag haft plena; men 8 a döashaan nan häfta ala förval Arnim it