Aftonbladet – 14 september 1844, sida 1

— Vore det icke derföre bäst att afbida den tiden? inö!ll baronen. Då kan du göra och låta hvad dig lyster, och jag är ifrån alla ledsamheter; men innan dess försvinna nog giftermålstankarne. Du har ännu icke rustat ut — ty värr! måste jag säga Du skulle just bli en förträffl g, äkta man, en respektabel busfader. Ynelingens ögon blixtrade. Jag vet, sade ban flat, att jag lefvat mindre ordentligt, men dermed är det nu siu. Det ögonblick, jag såg henne, var vändpuokten i min lefnad, och jag skulle bli värdig hennes rena, osku!dsfula hjerta. Bironen gäspade och Julian, då han såg det, bekämpade en bälvig förtrytelse, och sade: endast ett ord, min morbror: ger ni mig er tillåtelse till giftermålet, eller icke? — Men, min Gud! svarade Renzow, är det då en så rasande brådska? Ögonen falla ihop på mig af trötthet. Kom igen i morgor, meddela mig då namnet på den sköna utkorade och låt 0:s sedan taga saken i öfvervägande. — Grefven tog sin hatt och sade: i morgon har j:g ej tid. Förlåt att jag besvärat, Fan bugade sig och lemnade baronen uti en ej serdeles behaglig sinnesstämning. — Jakob, vet ban något om min systersons frunstimmersbekantskaper? frågade han kammartjenaren vid aftlädandet. — Med dansösen? frågade Jakob. Jag tror det år slut; åtminstone sade mig herr grefvens betjent, att hans herre i går gjo:t en storlusteld ar alla biletduer och suvenirer, och äfven den sköna itsljenskans, hvilka han igenkände på det rosenröda papperet. — Men har han icke hört, om han är engagerad på annat håll? frågade baronen vidare. — Blott förmodan, gade Jakob. Herr grefven har nyligen varit på sin egendom Hochholz, hvarfrån han gjort åtskilliga utflygter; alltså, menar betjanten, det väl vore möjligt att . . .. — Nog, afbröt baronen, — och Jakob tystnade.