Aftonbladet – 14 september 1844, sida 1

QVINNANS VARDE) AF BERNDT VON GUSECK. Då baronen hemkom, anmälde kammarlijenaren att unga grefven väntat på honom tvenne timmar och Julian, som hört de välbekanta stegen, tog emot honom, sedan ban afbrutit den hvisslade valsen. Jaså, yttrade han; har ni också varit på villostig, herr förmyndare? Ni träffas alltid vid er vanliga, bestämda tid, men i afton har ni dröjt tvenne timmar deröfver. — Jag träffade gamla bekanta, sade baronen men hvad vill du så sent, Julian, eller, rättare, hvad önskar du? — Kåra onkel! svarade Julian, jag vill gifta mig, och har kommit för att anhålla om er tillåtelse dertill. — Hvilket dumt skämt! sade baronen. Det är sent, och jsg är alldeles icke stämd för sådant. Tala således förnuftigt; — ja, ja, herr grefve, skratta icke; — allt skämt å sido. — Min bäste onkel! jag skämtar alldeles icke; det är mitt fulla allvar: jag vill gifta mig, — på min ära. — Du är ju icke kiok, sade baronen; den lusten går snart öfver. Ean flygtig böjelse, en fantastisk dröm — vidare är det icke; det ger sig snart, min sköna grefve; — vid den åldern, alltd några romaneska kärleksgriller. — Nej, nej, ropade Julian; hvad jag bestutat är oföränderligt. Hon, eller ingen. Med er tillåtelse, herr förmyndare, friar jag och, om hon deJar min böjelse, är saken klar. Några hinder fionas ej, ålder och stånd öfverensstämma, och efter förmögenhet behböfver jag ej fråga. — Så, invände baronen; men om jag säger nej, hvartill jag såsom förmyndare är berättigad och kan hafva mina goda skäl? — Hvilka skäl? frågade Julian ifrigt. Jag nalkas snart den tidpunkt, då jag får handla sjelfständigt ) 80 Atonbladet J4 2492.