Aftonbladet – 13 september 1844, sida 2

hastigt befordrad, så att han nu, såsom geheimeråd, åtojöt ett högst sorgfritt lif; huru han lärt känna och älska sin hustru, och slutligen att han för närvarande endast önskar sin lyckas forifarande. — Detta var väl en hvardagshistoria, en-. ke!t berältad; mena Renzow tycktes hafva åhört den med dettazande, och förmådde sig slutligen att med pröfvande blickar betrakta sin väns anhörig2. Modren hade icke något utmörkt, utom ett gladt ansigte, milda ögon och väl bevarade tänder. Ea gång torde hon varit vacker; händer och fötter voro det ännu. Hvad som isynnerhet behagade Renziw, var den enk!a smaken i hennes klädsel. Den äldsta dottren tog hans betraktande länge i anspråk; hon hade de skönaste och ädlaste drag, ett sjilfullt öga, en hög och smärt växt. Den ynasta var ännu för mycket barn, och Renpzow för litet barnvän, att hon kuade ådraga sig någon uppmärksamhet. — Nu är ordningen till dig att berätta, sade Schirmer. Fritt och öppet Re zow. Du är icie här blend främmande, utan bland vänner, som taga den bjertligaste del i allt hvad som rörer dig. Böja altså. Rerz;w hoctade, hvilket var hans vana, då ban kom i någon förlägenbet. — Bespera mig mödan alt förorsaka ledsnad, sade han. Något ennat särdeles har icke bändt mig, än hvad tusende; ånger inträffat med andra. Jag her förblitvit frisk, left vat oberoende, samlat erfarenhet och inhemta: några kunskaper; dermed är hela historien slut. — Jaså! utropade Schirmer, tror du vi dermed låta oss nöja? Men du vill kanske, att man perom frågor skall :flocka dig dina öden? Nåvåll till raken: Hvarföre bar du icke gift dig? Fruntimmerna småloco och baronea hostade starkare än förut. — Gifter man rig då så uten utan allt betänkande? frågade ben ientacen skämtam ton. Till giftermål fordras siltid två och je Systår, att j2g ärnu icke funnit denna min andra, I den orsek att jag sldrig friat.