Aftonbladet – 13 september 1844, sida 1

QVINNANS VÄRDE. AF BERNDT VON GUSECK. I. Det var ovanligt tomt i Andres kaffebus. Regnet och den bitande höstvinder, som ekakade de sista bladen från lindalleens grenar, hade äfven bortjogat de promenerande, hvilkas mål vanligen var det mycket besökta Caf du Nord, med sin eleganta spegelsalong, förträffliga biljard och rika, väl valda förråd af jurnaler och tidningar. Georg och Frans, som slutat uppassningen för några aj de gäster, hvilka aldrig någon väderlek kunde afhålla ifrån att dagligen besöka kaffehuset, stodo nu vid den höga glasdörren, sysslolösa som ett par skyldtvakter. — Gargon! ljöd det i hotande ton utur läsrummet; begge skyndade dit. Det var rösten af en man, som alltid hade sin plats vid fönstret i en egen länstol, och egde en rättighet, som han med beslutsamhet tillvällat sig, att framför sla andra blifva betjenad. — Jag ropade blott på en, sade mannen missnöjd, då begge uppassarne skyndade fram och frågade: hvad befalles? Tag hit morgonbladet, sade han befallande. Det körde till länstolens prerogativer, alt innehafvaren deraf alltid först skulle hafva dagens tidningar, och isynnerhet hade han uteslutande rättighet att genast vid ankomsten erhålla morgonbladet. Asidosättandet af denna ordsing skulle hotat Caf du Nord med förlusten af en utaf dess bästa kunder. Frans och Georg. sökte derföre med största brådska efter det försvunna bledet, till dess de ändtligen sågo det innehafvas af en okänd man, som satt vårdslöst lutad i en soffa. Frans ställde sig framför honom och hostade. — Min herre, yttrade ändtligen den förlägne garconen, — den fremmande såg på honom med en frågande bliek. Herrn förlåter visst, att jag ber om att få tidningen? sade Frans.