Aftonbladet – 13 september 1844, sida 1

under det han lät blyertsen falla, med hvilken han då bestal Wiens teatertidning. -Hur vet ni det, bästa Ellheim? förklara er! — Den främmande, som förde baronen härifrån, bor på Hotel de Londres, midt emot mitt logis. Mannen har ni sett. Fru gemålen är icke mera ung, och således utom kretsen för min saktgifning — men dottren! — jag har med begge händerna måst hålla i hufvudet, för att icke svindla vid det öppna fönstret — och jag begriper ej, huru ett så litet utmärkt par kunnat frambripga ett sådant mnåturens under och mästerstycke. Herr von Loden drog sina skäggomgifna kinder och haka tillbaka i den vida halsduken och gnuggade händerna. — I Hotel de Londres, säger ni? Vet ni något angående främlingens stånd, karakter och öfriga förhållanden? Har han:kommit med extra post, eller med egna hästar? Han synes vara en jovialisk mean, ganska treflig; en utlänning förmodligen. — Jag har ej haft något intresse uti att forska derefter, svarade Eilheim. För mig var dottren nog. — Efter något eftersinnande, ropade von Loden: — Garcon, teater-affischen. Far väl, mine herrar! — Amnar ni er på spektaklet? frågade poeten. Det lönar ej mödan; pjesen är af Grillparzer. — Hvad, herr doktor! svarade Eilbeim, har ni glömt att det var om Grillparzer, som Lord Byron sade: pHans namn är väl svårt och sträft, men efterverlden skall dock lära sig att uttala detx. Jag råder er dessutom att Jemna grundade rykten oantastade — det är farligt att stöta hufvudet emot fasta torn. Poeten bet sig i läppen. — Var glad, att ni icke är någon offentlig karakter. Ni skulle annars icke ostraffad reta mig; min penna är skarp och har gifvit många djupa