Aftonbladet – 12 september 1844, sida 1

afgår Onsdagar och Lördagar. kl. 9 f. m., från huset N:o 7 Clara Norra Kyrkogata, återgår från Upsala Tisdagar och Fredagar s. tid. Paketpriset är nedsatt mycket lågt RIESDAGEN. Proposition angående presidenten of Billberghs och kans!irådet Valerii befrielse från ansvar för tullbalansen. Kongl!.. Maj:t. som vid serskild prö ning af kontrollören Middendorffs och kammarrättsrådet Winroths underdåniga anhållan, att af nåd varda förskonade från den dem ådömde påföjd af tjenstens förlust, funnit denna anhållan icke kunna bifalles, har häreter i ett sammanhang tagit i nådigt övervägande ej mindre hvad Middendorff; och Winröths underdånviga apsökningar i öfrigt innehålla, än äfven de ef presidenten af Billbergh och kuanslirådet Valerius irgifne bönsoskrifter, jemte hvad Kammarrättens adrvokatfiskrlsembete uti infordrad -förklariog och general-tullstyrelsen uti atgifvet utlåtande anfört; hvarvid Kongl. Möj:t, osaktadt samtlige ofvanbemälde sökande hvar i sin mån gjort sig skyldige till tjenste-försaummelse i aseende ä de kontroller, som dem ålegat att å redovisvingen af de utaf tullförvaltaren Firr om händer bafd2 uppbördsmedel utöfva, Jikväl med hänsigt til! sökandernes moraliska ansvarighet i nyssberörde hänseende, funnit en väsendtlig tkiljaktighet sig förete emellan beskaffenheten af de anmärkte tjenste:örseelserna hos aflidno tuliförvaltaren Fintrs näsmaste kon trolanter, kommarrättsrådet Winroth och kontroliören Middendorff, och den efterlåtenhet, som kan lägges presidenten af Billbergh och kanslirådet Va!erius till last, helst de förre varit i tillfälle att egna daglig uppmärksamhet åt Firntrs tjensteutöfning och dervid ben ärka hvarje till :misstanka om underslef föranle dande omständighet, under det de sednare hvarken kunnat eller varit pligtige att utsträcka sia embetsåtgärd till en så beskeffad närmare tillsyn; hva:förutan de till sitt urskuldande, framör de förre, hafva att åberopa tillvaron af en föregående speciell: kontroll, som, vederbörligen iakttagen, för sig fj:l vsrit tillräcklig att förekomma eller leda till upptäckt a möjliga tillgrepp. Uader hufvudsakligt oktgivande å dessa skiljaktiga förhållanden, har Kongl. Maj:t, hvad beträffar frågan om eftergift och ersättningsskyldigheten, för förstoämnde 2:ne controllerande tjonstemän, arsett sig sakna giltig anledning att genom någon från Kongl. Maj:ts sida vidtaganda åtgärd härtill medverke; hvaremot Kong). Msj:: hved angår presidenten af Bilihorgbs och kanpslirådet Valerii nådvansökningar, funnit 0vav åberopade omständighet.r i förening med hvadsökarderne i öfrigt. ånört, s:äligen påkalla det afseende, alt frågan om eftergift och afskri!ning af det ersättningstelopp, hverör de:se embetsmän enligt högsta domstolens utssg af den 6 Maj 1843 kunra komma att häfta, borde till Rikets Ständer hänskjutas, dock att under tiden sådano säkerhetsmått, som kunde ega rum, utan att sökanderne, i afvaktan af frågans slutliga afgörande, komme att sakna medel för egen och fami jers skäliga utkomst; och Kong!. Mej:t, som i sistbezörde hänseende i nåder förordnat om fortarande qvarstad tills vidare å sökandernes fasta och lösa egendom, jemte öfrige tillgångar, med urdartag på sätt förut i likartade fall blifvit medgifvet af löner och pensioner, har alltså med billigt afszende i öfrigt å det gagn, som fäderneslandet tillförene hemtat af presidenten af Billbergbhs och kanslirådet Valerii långvariga samt af nit och skicklighet utmärkta embetsmanna-verksamhet, härigenom velat öfverlomna till Rikets Stinders pröfnirg och bebjertånde, huruvida icke den cersältningsskylsighet, som i detta mål blifvit af Billbergh och Valerius ålagd, må dem etergiftas; biifvande för närmare upplysniog i ämnet de pjorde nådeansökniogarne. med tillhörande handlingar, till Rikets Ständers StatsUiskott serskildt öfveremnade. Kongl. Moj:t etc. Ti cetta ärende hör äfven följande motion inom Hedservirda BR mndeståndet: Värdsamt Manortal. Enligt ett för några må-ader sedan, remligen den 13 sistlidne Mars, utfärdadt Kongl. bref till kammarrätten, är bekant, aut Rikets Ständer hafva awt vänta! en nådig proposition om eftergift och afskrifning af ie summor, för hvilka berr presidenten af Bilbergh och cancelli-rådet Valerius, såsom medlemmar af tull-! verkets förra styrelse. blifvit dömde att ansvara i och ör den beryktade balansen, efier tullförvaltaren Finår, hvars stora belopp, samt linge fortsatta och nästan uppenbara tillväxt, under vederbörandes ögon, väckte ;å allmänt uppseende. Ett mera vidrigt skådespel, än denna sak företett rån början till slut — sjolfva rättegången inbegripen — hafva sällan de högre embetsverken erbjudit syenka nationen; och det synes som skulle nu sista aken, värdig sina föregångare, komma att utspelas inför liksens Ständer. z Den del af denna ohyggliga balanshistoria, som ommit i dagsljuset, upplyser att sammanhanget varit korthet följande: Enligt en instruktion af år 4847, hade den tjenteman, som mottog tulluppbörden (nemligen uppörds-tul!förvaltaren) blifvit ställd under kontroll af n i samma kontor varande kontrollör, utan hvars C åteckning uppbördsmannens åt de trafikerande ut-53 jlne qvistenser tcke gällde. Vid hvarje sådan på-f ekning införde kontrollören beloppet i sin mot18 ournal: han kände sålunda allt som inflöt, och ge-g om denna journals summerande kunde man alltså, är som hälst, på skillingen utröna huru mycket uppfå ördsmannen skulle hafva i kassan. Under dennalic rdning, som varade till år 1825, då ny instruktionri llskapades, förspordes icke någon balans; men, sist-d ämnde år, blef kontrollen fråntagen kontrollören och si yttad till Inkommande Tul!kammarcn, der man nu!N LD