Aftonbladet – 11 september 1844, sida 4

Ehuru silwänheten icke kan vara competent domsro i rättsfrågor eller tidningarna det forum, der sidane böra afhandles, föranlåtes jeg al den skrift, som mia Svägerska Emkefra Eise Jalie Lindb, född Aminoff, låtit införa ej mindre oti Örebro tidning och Nerikes A!lehanda för den 40 än Statstidningen för den 44 Augusti, att till allmänhetens upp ysning jemväl uppträda på detta fält med de beriktiganaen min Svägerskas framställning pikallar. . Hvilken som med ringss!e grad af uppmärksamhet genomläser min itvarning att tcke inlåta sig med Stadsfiskalen Sv. Fa k utiaffärer rörande firman N.M. Lindh, finner lätt, att deri ej förekommer nigot, som innebär ett vaf mig på fri havd för tilifället uppgjordt arfskifte efter min all. Svåger P. M. Lindb.o D3a förhållanden i fråga om eganderätten till Lindbska Boktryckeriet, hvilka der omförmälss, grunda sig visserligen på arfskiften, men på längesedan uppgjorda och laga kraftvurna, neml. efter min Svärfader, Brukspatrenen N. M. Lindh och min Svåger, Brok:patronen C. G. Lindh; Lvadan det !ärer föga kunsaa lyckas att dem bestrida. Och min dispositionsrätt öfver min Svärmoders efterlemnade andel I nämnde egezdom lärer icke heller med mecra framgång kunna förnekas, då det al min Svägerska åberopade arrexdekontrektet biifvit af mig på bkenne transporteradt samt bon delsamsa tiilgodonjutit med er ägganse till mig af arrecdet för så väl min egen 2f ålder egande a de! som min Svärmoders 54:deiar. Det är pem. för on hvar ögonskenligt, att utan ett fullt erkännande, ifrån min Svägerskas sida. af min rättighet att nämnde 7. dispcnera, transporter å kontraktet votre i fråga em acm ex nullitet. Men hvad angår de rättigbeter och sky!digbeter, som på detta kontrakt sig grunda terdeies i fråga om egendomens återlemrande, ir följsnde att erinra. Det ligger I sakors pator, ått Aarrenderad egendom skal vid arrendet:dens slut till egaren iterstälas, cch nu ifrågaävararde arrerdekoatrakt stadgar detta, till yttermera visso, i uttryckliga orda Arrendatora egde således ieko att bebå:la egendomen en dag längre än till den 4 Augusti sist. år. Ansåg arrendstorn för sin rätt cch säkerbet angeiäget vara, alt inventering skedde, så bads det ålegzt arrendato:n att densamma insan legostämmans slut verkställa, men ieke kunde egendomens iter!emaande vara beroende af en sådan åtgärds uraktiåtande eller icke. Hvad min Svägerska anser solklart: Att något öfveremnende af egendomen ej kan ske förr än en ordentlig niaventering egt rem, emedan thy förutan ej kan utredart, som egerdomen uppgir i värde till 200,000 Rdr Bko eer om densamma öfvereller understiger detta belopp; är så mycket mindre solklart, com öfverlemnandet thy förutan i verkligheten egde rum för ett belt år sedan, eiler vid arrendetidens sutv den 54 Juli sistl. år, och frågan, om hvad i det hbärseendet k an ske eller icke ske således redan längesedan är factiskt afgjord. I öfrigt emottogs egendomen hvarken af min Svåger P.M. Lin dh el!er af min Svägerska eter förutgången irverterng. Iaventering var följaktligen icke normea för de uti uppskattningen, vid kontraktets upprättande är 4855 åsa:te värden, och kunde icke heller blifva det vid afiemnanmdet. Likasom vid arrendets början värdena artogos ech bestämdes genom fri öfverenskommelte, så måste äfven ske nu, eller ock dessa värden utrömas, hvilket åter icze kar ske anrorunda än genom försäljning. Om någen rättighet kan för arresdatorn sppkomma till det belopp, bvarmed egendomen möjligen kunde vid aflemnendet öfverskjuta de antagea minimivärdena, måste bero på, huraviia arrendatorn gjort å egendomor någon påkostning, bvarigerom densamma analt i värde. Har ban icke gjort en sådan, lärer någon beskaffad rättighet icke kunta ega rum; och I alla fall kan mix at RARE KIKA