Aftonbladet – 9 september 1844, sida 4

huru allmänheten icke kan vara competent domara i rättsfrågor eller tidnizgarna det forum, der sådane böra afhandlss, föranlåtes jag af den skrift, som mia Svägerska Enkofra E!ise Jalie Lindh, född Aminoff, !ålit införa ej mindre uti Örebro tidning och Nerikes A:lehanda för den 40 än Statstidningen för den 48 Augusti, att till allmänhetens vppysning jemväl uppträda på detta fält med ce beriktigancen min Svägerskas framstälining påkaliar. Evilken som med risgas!e grad af uppmärksamhet genomäser mn åtvarning att icko inlåta sig med Stadsfiska!en Sr. Fa k u:iaffärer röran de firman N.M. Lindb, finner lärt, avi deri ej förekommer något, som innebär stt sf mig på fri hand för titfället uppgjordt arfskifte efter min af. Svåger P. M Lindh. D32 förhållanden i friga om egsnderätten till Lindbska Boktryckeriet, bvilka d:r omförrmälas, grunda 2ig visserligen på arfskiften, men på längosedan uppgjorda och laga kraftvusna, niml. efter min Svärfader, Brukspatremen N. M. Lindh och mn Svåger, Brukspatronen C. G. Lindh; tvadan det :ärer föga kunaa Jyckas att dem bestrida. Och mn dispositionsrätt öfrer mn Svörmoders eftsrlem-ado andel i nämnde egsadom lärer icke beller sed m ra framgång kunna förnekas, då det af min Svägerska iberopade arrerdekontraktet blifvit af mig på rean: trin:paorteradt samt bon detsamma tillgodonjutit med er ögzaade till mig af arrendet för så väl min egen 2f ålder eganude ardel som min Svärmoders 5o:deiar. Det Er nem. för ea hvar ögonskenligt, att utan ett fallt ertEänranir, ifrån min Svägerskas sida, af min rättighet att nimndie ?7 disponera, transpirten å kontraktet vore i fråga om aem en nullitet. Men hvad angår de rättigbeter ech skyldigheter, som på detta kontrakt sig grunda 2erdeles i fråga om egendemens åter:emsande, är följende att erinra. Det ligger i sakers natar, att arrenderad egendom skall vid arrendetidens slut till egaren återstäl as, cch nu ifrågavarasde arroedekortrakt stadgar detta, till yttermera visso, i uttryckliga ordalag. Arrendatorn egde således ieke att behålla egendomen en dag längre än till den 4 Augusti sist. år. Ansåg arrendatorn för ein rätt och säkerbet angeläget vara, ait inventering skedde, så hade det ålegat arrsadatorn att densamma inaan legostämmans slot verkställa, mon ieke kunde egerdomens Hterlemaende vera beroende af en såden åtgärds uraktlåtanie e:ler icke, Hvad min Svägerska anser solklart: sAtt n! got öfverlemnande af egendomen ej kan ste förr än en or2entiig iarenterng egt rum, emedan thy förutan ej kan utreda, nom egendomen Eppgir i värde till 200,000 Räår Bio eer cm densamma ödfver:eller understiger detta belopp; är så mycket mindre solk!art., gom öfreriemnandet thy förutan i verkligbeten egde rum för ett beit år sedan, eler tid arrendetidens su den 31 Juli sistl. år, och frågan, ora hvad i det bänseendet kan ske el:er icke ske stledes redan längesedan är factiskt afgjord. I öfrigt emottogs egendomen hverkon cf min Svåger P.M. Lindh eler af min Srägerska efter förutgången Inverterns. Ia ventering var följaktiigea icke normen för de uti uppskattningen, vid kontraktets upprättende år 1835 satte värden, och kunde icke hel!er blifra det vid a3emnandet. Lizasom vid grrendets början värdena antogos och bi stämd s genom fri öfvereeskommelse, så måsie öfven ske nu, o.ler ock dessa värden utrönas, hvilket åtor icie kam sko sansorunda än genom försäljning. Om nigoa rättighet ken för arresdatorn öppkomma til det boiopp, hvarmed egendomen möjligen kunde vid aflemnindet dfverskjuta de antagna minimivärdena, miste bero på, hu ruviga arrendato:n gjort å egendomen någon påkostning, bvarigesom densamma vannit i värde Har han icke gjort en sådan, lärer mågon så beskeaffad rättighet icko kunsa ega rum; och i alla fall kan mix Svägerska icke få beräkna en dylik fördol af annan påkostniag, än den hon sjolf gjort under de 8 rsånader bon innehade arrendet, ty bvad besnos man kuxde hafva undor sin ar;endetid sålaala förvärfsat, tillhörde naturligtvis bon ora och måsta i bans sterbhus rfeilovisas. Det var en tillgång, som finns i boet vid hans dödstiz ma, och hvilken sålunda skall, lika med amnan dess egendom, gå till skiftes emollan han3 enka och arfringen, miv bustru. A:t för den ene eller andre af arrendatcrerne något dyiikt överskott kan vara att pårätna, är imedlertid föga sannolikt, 1å man besinsar, ett de förlager, som af min Sråger inköptes, axs2s för hans enskilda tillhörighet och icko ingt i värdesumman å den gemensamma egendomen; att han emctog tryckeriet med 10 gående pressar, men detsamma aicmnades med 5; att stlgjateriot var alidees nedlagdt; att hvad af det emottagna boklazsrot under 8 år afsålte, vid aådama förkållanden, icke rimgivig kan anses ersatt genom under tiden verkatäld;